Slölyssnade på partiledardebatten igår. Sa Maud Olofsson verkligen att arbetslinjen är meningen med livet? Det skulle förklara hennes framtoning om inte annat.
Fredrik Reinfeldts hanterade frågan på ett något mer konkret vis. Arbetsmarknadsåtgärder handlar om att ”synliggöra”. Och det har han ju lyckats med. Reinfeldt använde dessutom ett av sina favorituttryck, anställningsbarhet. Vilket alltså inte handlar om att skapa nya jobb, utan om att skapa anställningsbara arbetare.
Arbetslöshet är nämligen inget större problem för en borgerlig regering. Den håller inflationen nere. Särskilt om de arbetslösas ersättning är låg. Arbetslösa kallas som bekant ”infaltionsdämpare”. En låg ersättning får dem också att söka jobb i större utsträckning. Vilket är helt enligt planen.
Så nu undrar du kanske varför det är så viktigt att arbetare ska vara anställningsbara och söka jobb om de ändå inte är meningen att de ska få några jobb.
Det är så enkelt att fler arbetssökande också håller lönerna nere (vilket påverkar inflationen ytterligare). Ju fler som söker och ju fler av dem som är anställningsbara, desto lägre löner och sämre villkor behöver arbetsgivarna erbjuda.
Krydda sedan anrättningen med den lönedumpning som uppstår när arbetsgivare erbjuds betaldarbetskraft i form av de som tvingas delta i fas3 och du kanske inte inser meningen med livet, men väl meningen med arbetslinjen.
Skumrask 