Det fanns givetvis ett namn på det där fenomenet med att tillverka allt sämre produkter: planned obsolescence eller built-in obsolescence. Vi kan väl kalla det planerad förödelse?
Inte nog med det. Det är en högst medveten strategi som uppfanns på 20-talet. Glödlampan var troligen den första produkt som medvetet försämrades i större skala. En kartell av tillverkare kom överens om att mer än halvera livslängden för att få konsumenterna att köpa flera glödlampor.
Förutom att medvetet tillverka produkter av låg kvalitet finns det flera sätt att förkorta livslängden, som att göra apparater svåra att öppna, ändra format eller höja reparationskostnaderna. Eller att bara tillåta särskilt utvalda reparatörer som tar ungefär samma betalt som vad det kostar att köpa en ny produkt.
En personlig favorit är den projektor som sa till mig att den behövde byta lampa. Det visade sig inte riktigt vara sant.
Planerad förödelse är ett sätt för kapitalet att skapa profit genom tvinga oss köpa samma produkter om och om igen. Förlorare är vi och miljön.
Signaturen Martin tipsade om en mycket intressant dokumentär om planerad förödelse. Riktigt läskig.
Skumrask 