Kort livslängd, fuskdiversifiering och mikrolån.

Jag har en skivspelare som fyller trettio snart. Den har utsatts för en hel del. Dränkts i stearin och öl. Körts genom en restaurangdiskmaskin. Trots detta fungerar den bra och har överlevt en jäkla massa andra tekniska apparater jag släpat hem.

Kanske är skivspelaren den sista i sin generation. Modellen görs visserligen fortfarande, men är undantaget som bekräftar regeln.

Jag kan inte bevisa det, men är ändå helt övertygad om att de flesta produkter får allt kortare livslängd. Delvis har det med den tekniska utvecklingen att göra. Datorer blir exempelvis väldigt snabbt omoderna och obrukbara. Men det är inte hela förklaringen.

Någon gång i början av åttiotalet inleddes fuskbyggenas era. Sedan dess tillverkas det mesta i sämre kvalitet. Hus, bilar, vitvaror, kameror, möbler och så vidare.

Det sker också en fuskdiversifiering inom många områden. En dyr modell släpps i ett antal sämre och billigare versioner där man antingen tagit bort något eller bytt ut något mot samma sak av sämre kvalitet.

Vad skulle kapitalet göra om bilar, hus, teveapparater och dammsugare höll i all evighet? Det finns en gräns för hur många meningslösa tjänster det går att sälja till varje produkt. Åtminstone hoppas jag det.

Detta skyndar på evighetsmånglet. I kombination med mikrolån och andra typer av krediter blir det ännu värre. Det finns alltid någon som vill tjäna pengar på att du tvingas byta ut undermåliga produkter du nyligen köpt. Men såvitt jag förstår är både ocker och crack fortfarande olagligt.

Någon dag ska jag ta mig an kreditindustrin. 4 real.