En av de märkligaste sakerna med spotifiering är att vi i allt större utsträckning måste betala, eller utföra någon annan motprestation, för att slippa viss information, oftast reklam. Det är långt ifrån den viktigaste aspekten men den är intressant.
När jag skrev manus till Metropia ville jag gestalta det här på något vis. I scenen där huvudpersonen Roger tar i på ett sjaskigt hotel tillsammans med Nina var det meningen att det skulle finnas en teve på vilken det skulle visas vidriga reklaminslag. Det skulle finnas ett myntinkast där man var tvungen att slänga i slantar för att reklamen skulle upphöra.
I en spotifierad värld är vi nämligen tvungna att betala för att slippa titta på kabelteve.
Nu undrar jag två saker:
(I) Var apparaten med i filmen? Enda gången jag sett den var jag så traumatiserad att jag endast har fragmentariska minnen.
(2) Igår träffade jag en person som påstod sig stött på en sådan apparat. Han bodde på ett sjaskigt hotel i en håla nånstans i USA. Teven på rummet visade en loop med reklamfilmer. Det gick inte att byta kanal, att stänga av teven eller ens att dra ur kontakten. Receptionisten lät dock meddela att om han betalade en avgift kunde han titta på vad han ville. Eller stänga av teven. Är det någon som varit med om något liknande? Snälla säg att det här är en skröna.
Skumrask 