Spotipär

En av spotifieringens främste förespråkare, lobbyisten Pär Strömbäck, utnämner sig själv till rättsstatens företrädare i en debattartikel i DN. Strömbäck ondgör sig över ”anarkins” närvaro och ”samhällets” frånvaro på nätet.

Det är inte första gången DN fungerar som megafon för den här typen av idéer. För en tid sedan ondgjorde sig ledarsidan över att i stort sett vem som helst numera kan bedriva opinionsbildning. Inte bara liberala morgontidningar alltså.

Pär Strömbäck menar att alla typer av regleringar av nätet jämställs med kinesisk inrikespolitik. Det är ju givetvis inte rättvist. Pär har nämligen en helt annan agenda än de kinesiska myndigheterna. Ett annat skäl att kupera den långa svansen. Det framgår tydligare i en annan artikel av Pär med rubriken ”Frihet på internet kräver äganderätt”.

Hur gärna Pär än vill företräder han varken samhället eller rättsstaten. Tvärtom. Han företräder kulturindustrin. De ”fri- och rättigheter” han påstår sig försvara är det privata ägandet och vinstintresset. ”Det goda samhället på internet” är i Pär Strömbäcks version ett dataspelsbutik i en galleria där jag kan slippa reklam mellan banorna om jag betalar en slant.

På en punkt måste jag dock ge honom rätt. De enda som nånsin tjänat nån större slant på fildelning – bredbandsleverantörerna – är märkligt frånvarande i alla diskussioner.