Det finns en rondell i Malmö som kallas Tjacktårtan eller Hundbajsrondellen, lite beroende på vem man frågar. Tidigare hängde tre reklamskyltar på ett plank i ena änden. Skyltarna tapetserades om med ny reklam ungefär varannan vecka. Det dröjde sällan längre än någon timme innan någon gick lös på bilden eller budskapet. Eller både och. Ibland subtilt, ibland totalt.
Med tanke på hur omfattande och effektivt förändringsarbetet var utgår jag från att flera personer var inblandade i detta ädla konstprojekt. De gjorde helt enkelt ”versions” av reklamen. Ibland häcklades avsändaren. Andra gånger förändrades budskapet helt och hållet.
En dag i somras var reklamskyltarna borta. Planket är sedan dess en så kallad laglig graffitivägg. Och konsten därmed död.
Missförstå mig inte. Det är kul för Malmös grafittimålare. Det är också glädjande att Malmö kommun bejakar olika konstformer. Jämför med exempelvis Stockholms kommun där den borgerliga majoriteten har en trettiotalsmässig inställning till konst de inte gillar.
Men den lagliga väggen är problematisk av två skäl. Dels har den fina arenan för ”semiotic resistance” försvunnit. Dels saknar laglig graffiti ett element som i vanliga fall gör den intressant och levande. Den saknar ett ifrågasättande av privatiseringen av det offentliga rummet.
Fler och fler offentliga miljöer privatiseras. Det finns allt färre lokaler, gator och torg där vi inte betraktas som kunder. I dessa miljöer har yttrandefriheten graderats. Har du pengar kan du sprida i stort sett vilket budskap du vill och presentera det precis hur fult som helst. Om du inte betalar är dina möjligheter att göra din röst hörd eller sedd däremot högst begränsade.
Säga vad man vill om graffiti som konst. Men ”olaglig” graffiti ifrågasätter den utveckling där graden av yttrandefrihet och tillgång till det offentliga rummet allt mer avgörs av tjockleken på din plånbok. Den ifrågasätter den liberala ordning där allt förvandlas till varor, så även det fria ordet.
En laglig graffitiväg är ett sätt att försöka definiera in en annars svårhanterad konstform i den här ordningen. Det är en sorts muta. Här får ni en vägg att måla på om ni slutar ifrågasätta, problematisera och testa var gränsen för yttrandefriheten går. Här får ni en vägg om ni berövar er konst på det mesta som gör den intressant. Någonting säger mig dock att just det här priset inte är riktigt så lågt.
Skumrask 