Därför skär jag inte av några fler brandslangar

Lasse Åberg?

 

Lars Åberg är i farten igen. Sist bad han oss sluta romantisera. Den här gången bidrar han, åtminstone omedvetet, men några goda råd. 

 

Åberg fortsätter driva tesen om att rosengårdsbornas problem beror på ett utanförskap som orsakats bland annat av att de får bidrag. Förutom det något märkliga resonemanget om att fattiga skulle få det sämre av att få lite mer pengar antyder Åberg att de dessutom är otacksamma:

 

Delar av Rosengård har förankrats i en bidragstillvaro, som varken skapar närhet till eller solidaritet med samhället eller någon tacksamhet mot biståndsgivarna.

 

No shit, Sherlock. Här får ni de arbetslöshet, undermåliga bostäder, överbefolkade bostadsområden, sämre skolor och strukturell rasism. Som plåster på såren får ni några smulor som råkat trillat ner på golvet efter att de som äter sig feta på allianspolitiken slickat faten rena. 

 

Vad förväntar sig Åberg? Att de ska ställa sig med mössan i hand och tacka patron för hans snudd på ofattbara generositet?

 

Inte nog med det. Åberg identifierar dessutom en annan faktor som orsakar klassklyftor. Folk är inte tillräckligt nyfikna: 

 

Kring de besvärliga delarna av Rosengård saknas framför allt ett helhetsperspektiv och – även bland många hyresgäster – en nyfiken vilja till förändring.

 

Det kanske låter konstigt, men jag tror faktiskt att han är något på spåret. Eftersom jag numera vet att det klasslösa samhället uppstår om vi är lite mer tacksamma och lite mer nyfikna tänker i alla fall inte jag skära av någon brandslang, bränna ner någon skola eller kasta sten på några byggnadsarbetare. 

 

 

Bild via Parx via Futuremilk.

 

 

Dela på Facebook