Här kommer ännu ett boktips. Den här gången gäller det Jan Myrdals ”Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell”:
Jan Myrdal är en skön kille som gillar att skriva, lyssna på musik och dricka vin. Han må ha haft fel i en del. Inte alls lika mycket som det påstås dock. Särskilt inte när det gäller Tibet. Och de gånger han har haft fel har han haft det på ett väldigt snyggt sätt.
Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell har två parallella handlingar. Dels handlar det om att stå bredvid och inte ingripa när en vän mår dåligt och till slut tar livet av sig. Samtidigt handlar den om att stå bredvid och inte ingripa när världen går ungefär samma väg.
Han kallar alla de intellektuella som gör just detta för ”medvetenhetens fnask” och svär sig absolut inte fri på något vis. Tvärtom.
Boken är väldigt tät, tankeväckande och ett stilistiskt mästerverk.
Skumrask 