Trots alla möjligheter att utnyttja dygnets timmar till max bestämmer sig den icke-namngivna huvudpersonen i Ottessa Moshfeghs bok My Year of Rest and Relaxation för att göra precis tvärtom. Det börjar med att hon får spaken från sitt jobb på grund av tupplurar under arbetstid. Sedan försöker hon med hjälp av sin fullkomligt inkompetente terapeut och högar med piller att sova så mycket som möjligt under ett år. Helst hela året.
Men vad gör hon egentligen? Sover bort sin tid? Är improduktiv? Eller ägnar hon sig åt vad Sarah Sharma kallar ”rekalibrering”, det vill säga en form av biopolitisk kontroll som handlar om att vi ska lära våra kroppar när vi ska vara snabba och när vi ska vara långsamma och, ur ett större perspektiv, att snabbt kunna anpassa oss till olika skiftande tidsliga strukturer och hantera stress, högt tempo och andra tidsliga krav?
Jag beslöt mig för att kartlägga min egen (och andras) improduktivitet (och produktivitet). Under 2024 kommer jag att genomföra en autoetnografisk undersökning för att frsöka få reda på om det går det att vara helt improduktiv i en kapitalrealistisk värld. Stay tuned.
STÖD DEN HÄR BLOGGEN (ja, ok det stöder inte just den här bloggen. Pengarna skänks vidare till intressanta projekt).
Skumrask 