Ingen som läser den här bloggen kan ha undgått hur mycket jag tycker om Fabian Brunsings verk Pay & Sit. Det är en luffarsäker bänk försedd med spikar och ett myntinkast där den som vill sitta kan slänga ner ett 0,5€ mynt för att dra undan spikarna en stund.
Pay & Sit säger inte bara allt om fenomenet exkluderande design utan även om den ekonomiska rensning som jag menar genomförs framförallt i våra städer: kan du betala får du vara med, kan du inte betala får du inte vara med.
Det är dock inte bara jag som uppskattar Fabian Brunsings konst, utan även parkförvaltningen i Yantaiparken i provinsen Shangdong i Kina. Så vitt jag kan se av rakt motsatta skäl. De har nämligen byggt ett antal liknande bänkar, inte som en utställning utanför att kunna användas av parkens besökare. Eller som en av kritikerna till tilltaget uttrycker det: Fabian Brunsing hade nog inte räknat med att ett praktiskt land som Kina faktiskt skulle kunna ha användning för sådana bänkar.
Skumrask 