De personer som på grund av skulder hos Kronofogden levt på existensminimum i minst 20 år kallas ”evighetsgäldenärer”. De har mycket små chanser att någonsin bli skuldfria eftersom vi saknar preskriptionstider för många typer av skulder i Sverige.
Anledningen till att de de här personerna dragit på sig skulder varierar givetvis, men enligt Kronofogden handlar det ofta om arbetslöshet, sjukdom eller skilsmässa.
Evighetsgäldenärerna är numera fler än 100 000. Utvecklingen de senaste åren ser enligt SVT ut såhär:
2010: 86 042 personer
2011: 89 542 personer
2012 : 97 232 personer
2013: 101 872 personer
Hur det kommer att se ut när det fulla resultatet av Alliansens politik börjar kicka in om drygt 10 år vågar jag inte ens tänka på. Personerna som idag utgör gruppen drog ju på sig sina skulder innan de systematiska utförsäkringarnas tid.
Att försätta människor i livslång skuld är en extrem form av exkludering och ekonomisk rensning. Jag vet att det ofta är missvisande att jämföra med andra typer av bestraffningar, men kan ändå inte låta bli att tänka på vilka andra förseelser som ger livstidsstraff, inte bara till namnet utan även i praktiken?
Evighetsgäldenärer är offer för en privat form (statens skulder skrivs av) av rättskipning kopplad till ekonomi som blir allt vanligare och allt mer hänsynslös. Betalningsanmärkningar är ett annat, om än inte lika extremt exempel.
Det går att ifrågasätta det rimliga i att privata företag kan döma folk till livstidsstraff på det här viset. Också med tanke på att det är en mycket dålig affär för samhället. Den här så kallade överskuldsättningen kostar enligt Kronofogden 30-50 miljarder kronor om året på grund av den ohälsa som drabbar de skuldsatta.
Skumrask 