Journalisten George Monbiot fortsätter nysta i turerna kring ”frihandelsavtalet” TTIP och särskilt de processer som kallas ISDP investor-state dispute settlement. Dessa gör det alltså möjligt för företag att stämma länder om de menar att ländernas agerande har gjort det svårare för dem att tjäna pengar.
Monbiot har tidigare rapporterat om hur gruvbolag stämmer länder som försöker skydda miljön och hur banker försöker komma undan finanslagstiftning genom ISDP. Om hur Phillip Morris som stämt Australien och Uruguay eftersom tobaksbolaget menar att varningstexter på cigarettpaket minskar deras intäkter. Om hur svenska Vattenfall har stämt Tyskland på 3,7 miljarder Euro efter att landet stängt två kärnkraftverk. Och om en rad liknande fall.
I takt med att turerna kring TTIP blivit allt svårare att hemlighålla har EU-kommissionen enligt Monbiot bytt taktik och övergått till att ljuga istället. För några dagar sedan läckte ett dokument där EU-kommissionen uppmanar alla medarbetare att tala om öppenhet och om att arbetet med att ”skapa jobb och tillväxt” inte på något vis kommer att underminera lagstiftning och skydd inom områden som vård, säkerhet eller miljö. Vilket ju bevisligen inte är sant.
TTIP genomförs med hjälp av företag och deras lobbyister som till och med skryter om att ha varit med och formulerat avtalet. När en av de ivrigaste förespåkarna, Stuart Eizenstat från Transatlantic Business Council, intervjuades häromveckan berättade han bland annat att företag som får sina produkter eller metoder förbjuda kommer att kunna kräva ersättning av länderna som förbjuder. Men jobben då? Nej, det är troligen inte sant heller. Monbiot visar hur liknande avtal drivits igenom med löften om fler jobb, men att jobben i själva verket färre.
Det enda som är fritt med frihandelsavtalet TTIP är att det kommer att vara fritt fram för företag att stämma länder om de inte gillar lagstiftningenen eller demokratiskt fattade beslut.
Skumrask 