För en tid sedan skrev jag om partiernas och medias oförmåga att möta Sverigedemokraterna. Abe Bergegårdh la till ett intressant perspektiv och skrev specifikt om Vänsterpartiets problem. Så det var spännande att ta del av SCBs stora väljarundersökning idag och se hur arbetarklassen skulle röstat och hur väl arbetarrörelsens partier klarar av att vara alternativ till SD.
Det mest slående och glädjande är att SDs framgångar bland arbetslösa stannat av. Tidigare har de varit mycket större bland arbetslösa än bland övriga väljare, men nu ligger de på ungefär samma siffror. SD ökar dock i helhet, främst genom tillskott från moderaterna och tidigare osäkra väljare.
Bland de som saknar inkomst ligger SD och V något över sina snitt medan S ligger under. Bland de med låga inkomster (de 20% som tjänar minst) ligger däremot SD under sitt snitt medan S och V har ungefär samma siffror som bland hela väljarkåren. SD är också betydligt större bland män med låga inkomster än bland kvinnor med låga inkomster, medan skillnaderna hos S och V är betydligt mindre.
Bland män som saknar gymnasieutbildning är SD däremot stora, 15,2% vilket gör dem tre gånger så stora i den gruppen som V. S ligger betydligt över sitt snitt. De siffror som överraskade mig mest i hela undersökningen är att SD är större än V även bland kvinnor som saknar gymnasieutbildning (7,3 mot 2,1). Faktum är att endast KD lockar färre väljare än V i denna grupp vilket är ett rejält underkännande för ett parti som kallar sig socialistiskt och feministiskt.
Bland manliga LO-medlemmar är SD numera näst största parti (14,7) knappt före M (14,1) och nästan dubbelt så stora som V (7,8). S behåller definitivt greppet om denna grupp (52,6). Bland kvinnliga LO-medlemmar är däremot V (9,8) mer än dubbelt så stora som SD (4,5). Dock inte lika stora som M (11.3) och långt ifrån S (61,3). Bland samtliga LO-medlemmar är SD dock större än V men mindre än M.
SD är större bland LO-medlemmar och de som saknar gymnasieutbildning än bland väljarna i övrigt. SD är dessutom större än V bland dessa grupper. Skillnaderna är mindre när det gäller inkomst och arbetslöshet men större när det gäller utbildning, yrke och kön.
Sammantaget är alltså det rasistiska högerpartiet SD oproportionerligt stora bland delar av arbetarklassen. En skulle kunna göra det enkelt för sig och förklara detta med att andelen rasister är större bland arbetarklassen. Men det är dels inte sant och även om det vore sant skulle det bara vara en liten del av förklaringen. Jag tolkar det snarare som att det saknas tydliga vänsteralternativ och att särskilt V har svårt att leverera sådana. Jag tolkar det som att det är viktigare än någonsin att prata klass.
(Det var sent då jag läste undersökningen så jag reserverar mig för att ha läst eller tolkat några siffror galet. Kolla själv)