Medan grädden härsknar

va7n3befkutnt6

Förstår om du är trött på cirkusen kring förra veckans kastade tårta. Men snälla, sluta inte läsa riktigt än. Reaktionerna på tårtan säger nämligen en hel del om samtiden. Dessutom varslar de om en ännu mörkare framtid.

När tårtan kastats var det som om ett troll hade rymt från internet och fått massor av människor att att reagera så kraftfullt och konstigt som möjligt. Sällan har så många debattörer känt ett så stort behov att ”ta avstånd” och förklara att tårtning inte är någon bra antirasistisk strategi. Som om någon sansad person tyckte annorlunda. Allra längst gick Dagens Nyheter som jämförde tårtningen med våldtäkt. De mer sansade hävdade att den gav SD onödig uppmärksamhet och chansen att spela martyrer.

De starka reaktionerna beror på desperation. Det är ingen som har en aning om hur SD, som mycket väl kan vara Sveriges tredje största parti efter nästa val, ska hanteras. Alla metoder har prövats. Att ta debatten. Att inte ta debatten. Att föra fram i ljuset. Att inte låtsas om. Att kasta tårta. Att fördöma tårtkastande. Flera SD-toppar har dragit sitt strå till stacken genom att bete sig som en kompletta idioter. Inget har hjälpt.

Allra märkligast är Socialdemokraternas strategi. Expressen avslöjande för någon vecka sedan att partiet tänker försöka tiga ihjäl SD i valrörelsen. Det kanske kan verka klokt. Partitoppen består ju trots allt av ett gäng rasistiska kapitalistlakejer. Men problemet är – vilket alla som någon gång deltagit i ett offentligt politiskt samtal vet – att debatter inte handlar om att övertyga motdebattören utan om att övertyga de som tar del av debatten. Det vill säga de som vill jämföra Socialdemokraternas politik med Sverigedemokraternas.

Om SD lämnas ifred kommer de att få all tid i världen att rikta in sig på olika grupper där de tror sig har stor chans att plocka hem röster. Som exempelvis arbetslösa. SD är redan ungefär 2,5 gånger större bland arbetslösa än bland befolkningen i stort. Om den här tendensen håller i sig kan SD få mer än var fjärde arbetslös röst nästa val. Och tro mig, de missar inte ett tillfälle att försöka övertyga dessa människor om att deras utsatta situation beror på ”massinvandringen”. Någonting säger mig att det kunde vara lämpligt att leverera en sanningsenlig förklaring som alternativ.

Men att S inte vill debattera med SD betyder väl inte att S saknar politik för arbetslösa? Nej. Tyvärr, kanske jag borde tillägga. De har de en strategi här också. Det började med att personen som troligen blir vår nästa finansminister, Magdalena Andersson, ville se hårdare tag mot arbetslösa. Sedan förespråkade hon en ”jobbigare morgon”, ett budskap som snabbt förvandlades till både kampanj och en så kallad app där Stefan Löfven väcker folk i ottan så att de ska hinna i tid till jobbet. En större förolämpning mot någon som inget hellre vill än att ha ett jobb att gå till, är svår att föreställa sig.

Socialdemokraternas utspel kring arbetslöshet har på senare tid handlat om att i klassisk borgerlig stil fokusera på arbetslösa individer istället för på det strukturella problemet arbetslöshet. Det är den arbetslösa som ska tuktas, inte arbetslösheten. En politik riktad direkt till de osäkra väljare ur storstädernas medelklass som S vill sno tillbaka från Alliansen.

Inte långt efter att Jimmie Åkesson torkat grädden ur ansiktet förklarade Stefan Löfven dessutom att han kunde tänka sig att regera tillsammans med både Centerpartiet och Folkpartiet. Han vill bryta upp blockpolitiken som ”är fördummande och ger Sverigedemokraterna den vågmästarroll de vill ha”. Men istället för att visa väljarna att han för en bättre politik än SD väljer han att låta partiet vara i fred. Istället för att rikta udden mot de som drivit den högerpolitik som skapat orättvisor och ojämlikhet sträcker han ut en hand.

Så för alla er som tycker att kasta tårta är en dålig anti-rasistisk metod ska jag berätta om en ännu sämre. Det är att ta ett kliv åt höger, samla alla i mitten och föra en politik för de redan välbeställda. Att låta ett fascistiskt missnöjesparti verka i det gigantiska tomrum som uppstår på kanten. Att fortsätta driva allianspolitik riktad mot de som har det sämst så att de som har det bättre kan njuta av det femtielfte jobbskatteavdraget. I värsta fall tillsammans med delar av Alliansen. Om detta är alternativet till ”fördummande” är jag hellre riktigt jävla korkad.

Medan valrörelsen uteslutande handlar om vem som ska bilda regering tillsammans med Jan Björklund tackar SD för att de får ha vissa grupper för sig själva och för att deras lögner får stå oemotsagda. Vem vet, kanske firar de med tårta?