I veckans nummer kan du ta del av tredje delen i Fredriks serie om OOO, ytterligare en Fredrik frågar sig hur det är fatt med bandet Sabaton och Daniel har träffat Gabriella Pichler, regissören bakom en av årets bästa filmer Äta sova dö.
I papperstidningen hittar du dessutom även både min och Rebeckas spalt. Ok, då. Min kommer väl här också…
[Kulturgärning] Globala filmpremiärer
Paul Thomas Anderson, regissören bakom bland annat Boogie Nights, Magnolia och There Will Be Blood, är aktuell med filmen The Master som det snackades en hel del om långt innan den var klar. Filmen handlar nämligen om krigsveteranen Freddie Quell (Joaquin Phoenix) som kommer i kontakt med sekten ”The Cause” vars mycket karismatiske ledare Lancaster Dodd (Philip Seymour Hoffman) har en hel del likheter med scientologirörelsens grundare L Ron Hubbard. Enligt uppgift gör både Hoffman och särskilt Phoenix storartade insatser. Det ska bli spännande att höra vad scientologen Tom Cruise, som ju spelade huvudrollen i Magnolia, har att säga om filmen.
Skrev jag aktuell förresten? Om du bor i USA, går på internationella filmfestivaler eller laddar hem den från internet kanske. Vill du se den på bio i Sverige får du däremot snällt vänta till början av nästa år. Att filmbranschen förolämpar sin publik på det här sättet är väl en sak, men de borde kanske bekymra dem att delar av samma publik nu kommer att ladda hem filmen från nätet istället. Hur svårt kan det vara att visa en film i flera länder samtidigt?
[Studiecirkel] Berlin Alexanderplatz del 8
Franz träffar Willy, en person som idag skulle kallas ”stekare”. Snabb i tanke, handling och käft och med ett snobbigt yttre. En mångsysslare i brott och en driftig entreprenör, som inte drar sig för något som är tillräckligt lukrativt eller åtminstone göder hans ego. Willy bryr sig väldigt lite om var pengarna kommer från så länge han har råd att köpa en snygg kostym och kan spela framgångsrik och världsvan på kabarén där han håller hov så ofta han kan. Det är lätt att tänka att Willy, gangsterbossen Pums och till och med Franz och Reinhold skulle vara stora tillgångar för samhället om de bara höll sig på rätt sida lagen. Men det är fel. Det är de redan.
Vad som är kriminalitet är inte bara en juridisk utan även en moralisk och filosofisk fråga. Bertolt Brecht menade exempelvis att det är mer kriminellt att driva en bank än att råna den. Och kapitalismen går faktiskt ut på att stjäla frukterna av människors arbete. Men även om vi utgår från en borgerlig rättsuppfattning är de sorglösa banditerna kring Alexanderplatz, åtminstone i en förlängning, tillgångar för samhället. I en av sina roligaste skrifter, Brottets produktivitet, beskriver Karl Marx hur kriminalitet är samhällsekonomiskt produktivt. En skrift som är aktuellare än någonsin. Vid varje brott uppstår en kedja affärer där ofta bara första ledet är kriminellt. För alla andra – vaktbolag, klottersanerare, säkerhetskonsulter, advokater, larminstallatörer, låssmeder, försäkringsbolag och så vidare – är det business as usual. Säkerhetsbranschen omsätter idag mångmiljardbelopp bara i Sverige. Allt mer så kallad brottsbekämpning blir dessutom privat. Säkerhetsbranschen i EU har fler anställda än unionens samlade poliskårer. I USA har fängelsesystemet privatiseras i allt större utsträckning och växt till en helt egen näringsgre som används för att konkurrera med låglöneländer. 1 procent av alla straffmyndiga i USA sitter i fängelse och antalet fångar har ökat med 700 procent de senaste 40 åren. Här hemma har Beatrice Ask sagt sig vara öppen för att pröva privata fängelser. Så det är väl bara en tidsfråga innan dagens lyckade motsvarigheter till Willy tjänar grova pengar på de mindre lyckligt lottade.