Den här veckan har Lisa träffat filmen Pojktantens skapare, Fredrik har besökt en soldriven socialistisk bio och Lars presenterar Brasiliens hiphopscen.
Själv tipsar jag bland annat om detta. Jag har skrivit några rader om L**s V***s också, mer om det i ett senare inlägg.
[99 sätt att använda en död filosof] Barbro Lindgren
Barbro Lindgren är mest känd för sina barnböcker. Men i senaste boken Även en ihålig nöt vill bli knäckt presenterar hon filosofi för en vuxna läsare. Hon gör det dock lika respektlöst och uppriktigt nyfiket som barnen i hennes barnböcker tar sig an världen. Sartre, Schopenhauer, Nietzsche, Sokrates och en rad andra filosofer får sig en rejäl omgång. De allra bästa med boken är inte filosoferna eller slutsatserna utan själva frågan som ligger till grund för boken. En fråga som både filosofer och folk som skriver om filosofi allt för ofta glömmer att ställa. Vad i all världen ska vi använda filosofi till?
[Historielektion] Dandy
Vi tar de tråkiga sakerna först. Jag uppskattar Jan Guillou betydligt mer som journalist, krönikör och politisk kommentator än som författare. Även i sina bästa stunder är personporträtten i Guillous romaner platta och groteskt förstorade som om han kört över dem med en ångvält. Brobyggarna, den första boken i trilogin ”Det stora århundradet”, är inget undantag. Vi får följa två av de tre norska bröderna Lauritzen i Norge respektive Tyska Östafrika där de jagar storvilt, deltar i krig samt bygger järnvägar.
Uppföljaren Dandy är dock ett rejält ett fall framåt. Nu är det tredje brodern Sverre som är huvudperson. Medan börderna utför sina stordåd håller Sverre på med konst på det slott i England där han lever med sin älskare. Att göra huvudpersonen till bög och konstnär för att skapa känslomässigt djup kanske kan verka banalt, men faktum är att Guillou inte bara förser Sverre med kött och blod. Han lyckas också med hjälp av Sverres blick retroaktivt göra de båda andra bröderna samma tjänst.
Guillou kan verkligen berätta en historia och skriver om inte vackert så i alla fall effektivt. Att låta bröderna hamna på olika sidor i den konflikt som löper genom första halvan av förra århundradet är smart. Dandy är den bästa roman Jan Guillou skrivit hittills. Den lär dock inte belönas med särskilt många nya läsare eller minsta cred i finare kulturkretsar. Vilket är synd, för den är väl värd att läsa. Om inte annat är böckerna utmärkta historielektioner ur perspektiv som verkligen inte tillhör de vanliga.
[Studiecirkel] Berlin Alexanderplatz del 4
Efter att ha skiljts från flickvän, bästa kompis och födkrok tar Franz till flaskan. Han dicker så mycket och så länge att han börjar hallucinera. Spelar kort med Satan. Slaktar ett lamm. Går ner sig totalt.
Då precis som nu finns en betydande klassaspekt när det gäller missbruk. Visst kan även över- och medelklassen fastna. Men ju sämre sociala och ekonomiska förutsättningar desto hårdare fall. Det fanns en väldigt bra anledning till att arbetar- och nykterhetsrörelsen växte fram sida vid sida. Delar av arbetarklassen höll helt enkelt på att supa ihjäl sig.
Det är, och har alltid varit, svårt att kryssa mellan de olika moralistiska poler som ofta uppstår när det gäller missbruksfrågor. Mellan nolltolerans och drogliberalism. Där ena sidan ser missbruk, åtminstone när det gäller narkotika, som ett brott som bör hanteras juridiskt medan andra sidan inte tycker att samhället ska lägga sig i överhuvudtaget.
Jag önskar att det i större utsträckning fanns ett tredje alternativ. Som såg strukturella problem. Som betraktade missbruk som sjukdom istället för brott och lösningen som vård istället för straff. Som inte deltog i de krig mot narkotika som i praktiken är krig mot fattiga. Men som heller inte drar sig för att stänga Systembolaget på lördagar om det visar sig att det skulle leda till att fylla, misshandel och annat elände minskar.
Skumrask 