Efter påsk börjar jag som kulturredaktör för tidningen Arbetaren. Det är en stor ära att få efterträda bland andra Stig Dagerman och arbeta med en tidning som haft Moa Martinson, Birgitta Stenberg, Harry Martinson, Ivar Lo-Johansson, Victor Arendorff, Nils Ferlin, Tage Danielsson och Eyvind Johnson som medarbetare.
Jag har inga planer på att försöka axla Dagermans mantel. Tänker heller inte sätta min fot i något garage. Däremot tänker jag försöka göra väldigt bra kultursidor.
Jag har inga ambitioner att bevaka allt som händer. En av de viktigaste uppgifterna är snarare att hitta något vackert och passionerat i en allt djupare flod av undermålighet och sponsrade lögner. Skriva om precis vad fan som helst så länge det är bra, behandla det simpla och banala som om det vore världens viktigaste och det svåra och stora som om det vore världens enklaste.
Men framförallt sätta in kulturen i ett sammanhang. Visa att den är relevant. Sätta frågor på agendan. Rasera, riva ner, förstöra och låta något vackrare växa upp ur spillrorna. För det är ju trots allt som Bertolt Brecht säger:
Konst är inte en spegel som man håller upp mot verkligheten, utan en hammare med vilken man formar den.
Hoppas vi ses där!
Skumrask 