Det som inte har tillstånd är olagligt. Om da Vinci skulle måla Mona Lisa över en byggnad i Stockholm skulle det fortfarande vara olagligt.
Ariane Bucquet Pousette, Moderat ledamot i Stockholms kulturnämnd.
Citatet är uppenbart lögnaktigt. Om Leonardo återuppstått och kommit till Stockholm för att klottra hade röda mattan rullats ut, rövar slickats, bubbel sippats, snittar snittats, vattenfestivaler gått igen och ansökningar om att få anordna sommar-OS 2024 författats.
Men citatet säger också en del om juridikens funktion i det borgerliga samhället. Det är ju på intet sätt förbjudet att vandalisera väggar i Stockholm. Tvärtom. Det finns få städer där man så systematiskt förfular den offentliga miljön i samma omfattning.
Leonardo skulle få klottra, eftersom det vore en bra affär för Stockholms stad och näringsliv. Du och jag får det definitivt inte. Maxstraffet för klotter är samma som för olaga vapeninnehav.
Men ett företag som exempelvis vill klottra ner en tunnelbanevagn både på in- och utsidan är däremot välkomet att göra detta. Om de betalar innan alltså.
Samtidigt finns få ställen där vem som helst får affischera. På många torg som förvandlats till köpcenter är det också förbjudet att dela ut flygblad och hålla politiska möten.
Till syvende og sidst handlar det om rätten till staden, om rätten att kommunicera. Stockholms stad bevakar och begränsar denna rätt åt kapitalstarka intressenter som tvingar oss att konsumera reklam.
Vad som är lagligt och olagligt är en ekonomisk fråga. Konst, information, kommunikation och budskap berövas estetik och innehåll och blir varor samtidigt som yttrandefrihet blir en fråga om pengar. Juridiken, med dess underförstådda hot om våld, är den yttersta garanten för pengarnas särställning
Skumrask 