Homeland

Klyschan ”Think Different” förknippas ofta med nyligen avlidne Applebossen Steve Jobs. Den är nästa lika tramsig som myten om två tomma händer. Det är ytterst sällan något av dem leder till något gott. Tvärtom.

Homeland handlar om två personer som just tänker annorlunda. På helt fel sätt. Latent psykotiska CIA-agenten Carrie Anderson som ständigt knaprar piller för att hålla galenskapen på avstånd och marinsoldaten och före detta krigsfången Nicholas Brody som högst troligt både bytt sida och konverterat under sin fångenskap.

Det är just tankarna som är skurken i dramat. Inte handlingar som terrordåd. Inte ens personer som bytt sida. Utan just tankar som riskerar att poppa upp som aliens och drabba sina värddjur och deras omgivning med full kraft.

En bönematta skrämmer mer än en revolver. En bön mot Mecka mer än eventuella terrordåd. Kan man lita på agent Andersson eller är hon skvatt galen och inbillar sig? Är hennes tankar en säkerhetsrisk? Och om all-american-brody kan byta sida, vem står på tur härnäst.

Medan Anderssons annorlunda tankar hålls under kontroll med psykofarmaka, finns det inget piller i världen som hjälper mot ideologi.

Homeland är en riktigt välgjord thriller som påminner om The Manchurian Candidate och Die Welle, med skillnaden att skurken i dessa givetvis är förra århundradets tankemonster, kommunismen. Det är också extra kul att serien har premiär här innan hela första säsongen visats i USA.

Så slå dig ner framför teven ikväll och häng med på en riktig tripp. Och du. Tänk annorlunda.

Ta allt det goda, ta allt det onda.
Bourgeoise Scheisse.
Inte förstått nånting, inte förstått, bara snackar och snackar…
Det är inte som förr,
ni är dom döda, vi är dom nya, ta fram det nya.
Jag har mina tankar,
jag har mina tankar,
jag har mina tankar.