Av SKTF / Visions hemsida att döma har deras fokus på individuella lönesamtal och ”lönecoachning” knappast minskat. Tvärtom.
Att försöka förhandla till sig en bättre lön på egen hand kan givetvis förbättra privatekonomin hos enskilda medlemmar. Men jag förväntar mig att en fackförening tar ett lite större grepp om frågan än så. Vad är det som är så bra med att medlemmarna förhandlar var för sig istället för kollektivt?
Jo, individuella förhandlingar leder till större skillnader. Och skillnader är enligt Vision bra:
Att löneskillnaderna blir större i ett yrke gör också att medellönen höjs så småningom. I en del yrken är skillnaden i lön så liten som 1500-2000 kronor under ett helt yrkesliv. Vision menar att skillnaderna ska vara minst 8000 kronor för exempelvis tandsköterskor och läkarsekreterare.
Varför Vision väljer att använda medellön istället för medianlön som SCB rekommenderar vid dyilka jämförelser, kan vi bara spekulera i. Rent matematiskt höjs ju medellönen om en enda person förhandlar till sig en enda krona i löneförhöjning. Så givetvis också om de högsta lönerna sticker iväg. Den säger däremot väldigt lite eller ingenting om löneläget generellt.
Ökar inte lönerna totalt sett innebär Visions strategi dessutom att skickliga förhandlare tillskansar sig löneökningar på kollegornas bekostnad.
Jag kanske är gammalmodig men jag tycker jämlikhet har ett egenvärde. Jag jobbar hellre på en arbetsplats som är solidarisk och där skillnaderna i löner är små, än att höja min egen lön. Särskilt om det sker på andras bekostnad
Men solidaritet arbetskamrater emellan verkar inte precis genomsyra Visions verksamhet. Tittar man i förbundets tidning är det lätt att tro att de hellre ägnar sig åt att reta sig på arbetskamrater och skvallra för chefen än att bedriva facklig kamp. Eller facklig ”service” som det heter på Visions nyspråk.
Visions idéer om individuell förhandling bygger på samma unkna tankegods som den borgerliga retorik som gärna låter påskina att klyftor mellan människor är bra även för de längst ner på stegen.
Till syvende og sidst handlar det om att splittra arbetarkollektivet. Alltså raka motsatsen till den mest grundläggande poängen med facklig organisering.
Skumrask 