Den kuperade svansen

Markus Amalthea Magnuson har gjort den första empiriska studien av spotifiering. Åtminstone som jag känner till.

En av de viktigaste aspekterna av spotifiering är att ”svansen kuperas”. Det vill säga det som inhägnats försämras. Ofta både kvantitativt och kvalitativt.

För nytillkomna läsare finns en översikt här. Begreppet svans är snott från Chris Andersons teori om den långa svansen.

Om vi tar en musiktjänst på nätet som exempel går det till ungefär såhär:

Tjänsten väljer ut ett antal filer som de tror det går att tjäna pengar på. De väljer bort andra av motsatt skäl och ytterligare många känner de överhuvudtaget inte till. Svansen kuperas därmed.

De väljer också vilken kvalitet som ger bäst avkastning att tillhandahålla filerna i. Oftast eller aldrig bästa möjliga. Svansen kuperas alltså även kvalitativt.

Magnuson gör ett  försöka belägga detta genom att söka på sin favoritmusik på Spotify. Han studerar alltså den kvantitativa aspekten, men även den kvalitativa aspekten har diskuterats nyligen.

Magnuson kommer fram till ungefär samma slutsats som jag själv gjort – utan att mäta lika seriöst. En hel del av musiken jag gillar saknas. Vågar gissa att jag skulle fått ännu sämre resultat än honom (sedan föredrar jag ju dessutom musik på vinyl, men det är en delvis annan historia)

Det här är inte i första hand en kritik mot Spotify eller dylika tjänster. De fungerar säkert utmärkt för de allra flesta som använder dem. Men i en förlängning sker ett marknadsmässigt urval av musik – och konst, film, fotografier och allt möjligt annat. Vissa produkter som bedöms lönsamma lyfts fram. Annat försvinner.

Jag säger inte att alla musikfiler som finns på exempelvis Spotify är direkt ”lönsamma”. Jag kan tvärtom slå vad om att de tillhanda håller en hel del smalare, olönsam för att stärka sitt eget anseende och därmed i en förlängning göra det lönsamt.

Lyssnarna hittar vad de letar efter. Men kanske inte något nytt. Sånt de inte letat efter. Sånt de inte kände till. Sånt tjänsten inte kände till eller valde bort.

Men ur ett större pespektiv leder de här till att kultur sållas enligt marknadens logik. Pengar, inte musikälskare, bestämmer vad vi lyssnar på. Detta leder i sin tur till en sämre värld.