It’s a system Neo

I svallvågorna från självbetjänade kassor har det uppstått diskussioner kring avlönat och oavlönat arbete. Bra. Vi bör ständigt analysera arbetets olika former.

Lönen är ett effektivt sätt för kapitalet att administrera underordningen. Ett sätt att gömma obetalt arbete – ofta utfört av kvinnor – och att splittra arbetarklassen genom att dela in den i avlönade (”arbetare”) och oavlönade (arbetslösa, studenter, hemarbetande o s v).

Feminister som Selma James har visat att löneskillnader också ofta följer andra uppdelningar som utgår från sexism och rasism.

Tråkigt nog har många socialister svalt den här uppdelningen och givit den manlige, vite, lönearbetande fabriksarbetaren en nära nog hegemonisk status.

Men det går varken att se arbetaren eller varan han eller hon producerar som isolerade fenomen.

Arbetaren behöver mat, rena kläder, underhållning och en massa andra saker för att fungera. Arbetaren har också uppfostrats av sina föräldrar och gått i skolan. Han eller hon behöver vård vid sjukdom, leka med sina vänner och kanske en eller annan middag på krogen för att kunna prestera.

Varan behöver någon som kör den till fabriken, någon som placerar den på en hylla, någon som skriver en skylt, någon som ta betalt för den, någon som tar del av information om den och någon som köper den.

Väldigt många av de här sysslorna utförs utan att det betalas ut någon lön. Och listan över sysslorna kan göras hur lång som helst.

Capitalism is a system, Neo. That system is our enemy. ”Fabriken” där vi alla jobbar är samhället i dess helhet.

Allt färre jobbar inom den direkta produktionen. I Kina är antalet konstant sedan många tillbaka, trots enorma produktivitetsökningar. I Brasilien jobbar fler på McDonalds än inom deras berömda bilindustri. Wall Mart har fler anställda än General Motors.

Det oavlönade arbetet ökar också, både inom och utom produktionen. Konsumtion, företagssponsrad friskvård, hemdatorer, resor till och från jobbet är några exempel. Eller varför inte det för kapitalismen oerhört viktiga arbetet att vara arbetslös.

Eftersom fler och fler av oss är sysselsatta inom reproduktions- eller konsumtionssfären måste vi också ha en klar bild av hur arbetet ser ut där. Att inte erkänna det oavlönade arbetet vore att ge upp redan innan vi börjat.