I höst fyller Stockholms tunnelbana sextio år. Reklamen i den är lika gammal. Jag antar att kollektivtrafiken är ett utmärkt ställe att utsätta folk för budskap. Det går inte att värja sig. Man måste vara dövstum för att undgå de otaliga meddelanden som bombarderar resenären. Skulle dock inte bli förvånad om det förekommer reklam i blindskrift.
Den mest extrema formen är så kallade ”folierade” tåg – det som kallas ”whole car” på graffitispråk – det vill säga en vagn som är helt täckt på utsidan med reklam. Gallerians version är troligen världshistoriens fulaste färdmedel.
2009 drog SL in 196 000 000 kronor på reklamen. Men vad är det de säljer egentligen? Reklamplats? Nja. Sina resenärer snarare. SL säljer det faktum att ett antal pendlare tar emot budskap när de reser. Vilket annonsörena alltså villigt betalar dyra pengar för.
Men resenärerna då? Att ta emot budskapet är ju alltså en form av betalning. Säga vad man vill om Spotify, med de är åtminstone ärliga på den punkten. De hymlar inte med att deras reklamjinglar är ett betalningsmedel du kan välja istället för att betala med pengar. När hörde du SL tacka för att du jobbar åt dem varje gång du reser?
Får du överhuvudtaget något för ditt arbete med att ta emot reklambudskap? Kanske. Men även om reklamintänkterna skulle gå oavkortat till att förbättra kollektivtrafiken har du alltså betalat först för biljetten och sedan genom att ta emot budskap. Sedan betalar du givetvis även reklamen när du köper någon vara det gjorts reklam för.
Försök planka från det om du kan.
Skumrask 