Det stundande upproret: tredje cirkeln

Tredje cirkeln handlar om arbete. Men inte främst som produktion eller skapande av värde utan som identitet och kontroll.

Jag vet inte hur många gånger jag varit på fest eller på krogen, träffat nya människor och fått reda på vad de jobbar med. När de i sin tur vill veta vad jag gör vill de veta mitt yrke. Inte vad jag lyssnar på för musik, om jag har husdjur, vad jag läser för böcker just nu eller om jag varit på någon spännande resa nyligen.

Vi är våra yrken. Vi är sjuksköterskor, bilmekaniker, jurister, och kulturarbetare. Inte personer som gillar att baka småkakor, har två hundar, tränar brottning eller lägger all vår lediga tid på att odla grönsaker. Alldeles oavsett hur mycket eller lite vi själva identifierar oss med våra yrkesroller är det ofta yrket som fungerar som social markör och berättar vilka vi ”är”.

Men vad händer när vi i allt mindre utsträckning har yrken? När många unga aldrig kommer in på arbetsmarknaden. När vi är anställda av bemanningsföretag och sedan utlånade till diverse olika arbetsplatser. När vi har fyra timvikariat på helt olika platser.

När vi jobbar allt mindre med att faktiskt producera något – trots att vi jobbar hela tiden – och när vår enda produkt är oss själva, ett stycke arbetskraft som ska falla Poolia i smaken. Vi arbetar med att göra oss själva anställningsbara. Vi är vandrande cv:n.

Samtidigt jobbar allt färre allt mer, medan allt fler jobbar allt mindre eller ingenting alls. Eller rättare sagt, arbetskraften delas upp i de som snart firar åttatimmarsdagens 100årskalas och de som alltid jobbar genom att dygnet runt  ”stå till arbetsmarknadens förfogande” och därmed vare sig de vill eller inte bilda en reservarmé som håller den första gruppens löner nere.

Arbete är kontroll. Kan någon annars förklara varför hela befolkningen rekvireras under hela sin produktiva tid till något vi tillsammans hade kunnat lösa på några timmar?

Idag är arbete mindre knutet till den ekonomiska nödvändigheten att producera varor än till den politiska nödvändigheten att producera producenter och konsumenter samt att bevara arbetets ordning med vilka medel som helst

Den osynliga kommittén

Varför inte dela på de nödvändiga sysslor som behöver utföras? Det kanske skulle ta sex timmar. Kanske fyra. kanske ännu färre. Sedan kan vi alla vara lediga, fria och göra precis vad var och en känner för.

Dags att släppa kontrollen. Dags att slita sig ur greppet. Dags att skapa helt nya identiteter.

Det är dags att förbereda oss för en tillvaro bortom lönearbetet.