Shutter Island

OBS: SPOILER

Hur kan det komma sig att mästerförfattaren James Ellroys böcker blir så dåliga filmer, medan Dennis Lehanes böcker ofta blir riktigt bra? Om det fanns någon rättvisa i kulturindustrin borde det vara tvärtom.

Jag har läst samtliga Ellroys böcker. Flera gånger. De flesta på både engelska och svenska. Ändå kan jag inte berätta vilka av dem som blivit film om du så torterar mig. Trots att jag troligen sett dem.

Lehane har däremot bara skrivit två bra böcker. Ett land i gryningen och Shutter Island. Trots det har till och med trista Mystic River blivit en riktigt bra film. Det är faktiskt så konstigt att även töntiga deckaren Gone Baby Gone funkar, även om det uteslutande är Casey Afflecks förtjänst. Men Shutter Island är alltså bra både som bok (Patient 67 på svenska) och på duken. Det är också Scorseses första bra film sedan Casino för femton år sedan.

Shutter Island utspelar sig några år efter att Auschwitz dragit fängelsesystemet till sin allra yttersta spets och indirekt tvingat alla som sysslar med inspärrning att putsa ytan. Institutionen på Shutter Island är följaktligen inte heller ett fängelse utan ett sjukhus för de ”kriminellt vansinniga”. Internerna är inte fångar utan patienter. Innehållet är dock delvis detsamma som Auschwitz. Man utför experiment på människor som anses vara undgängliga. Åtminstone om vi ska tro filmens huvudperson Teddy Daniels. Men han är å andra sidan galen.

Eller? De riktigt intressanta med Shutter Island är just galenskapen. Det är lätt att tro att Teddy Daniels inte har alla indianer i kanoten. Men vid närmare eftertanke framgår det dock att han är den enda som förstått vad det egentligen handlar om.

Fängelsesystemet har verkligen förändrats. Ungefär som Gilles Deleuze beskriver i ”Postskriptum om kontrollsamhällena”:

Vi befinner oss i en generaliserad kris för alla inspärrningsmiljöer, fängelset, sjukhuset, fabriken, skolan, familjen. Familjen är något ”inre”, i kris likt alla andra inre miljöer, inom forskningen, yrkeslivet, etc. De ansvariga ministrarna tillkännager ständigt nya reformer som anses nödvändiga. Reformera skolan, reformera industrin, sjukhuset, armén, fängelset; men var och en vet att dessa institutioner är slut och att det bara är en tidsfråga. Det handlar bara om att adminstrera deras dödskamp och hålla folk sysselsatta tills dess att de nya krafter som knackar på porten har inrättat sig. Kontrollsamhällena håller på att ersätta de disciplinära samhällena.

Det har dock inte försvunnit. Det har bara lösts upp, flutit ut och lagt sig över samhällskroppen som en hinna. Istället för att bara röra sig från miljö till miljö befinner vi oss också i alla samtidigt. Vi behöver egentligen inte spärra in någon längre. Även om detta givetvis fortfarande sker. Ofta mest för syns skull.

Fängelset finns numera överallt. Ibland kallas det sjukhuset. Andra gånger skolan. Ytterligare gånger företaget. Ibland består det av en fotboja. Andra gånger av en film om Johan Falk. Ytterligare någon gång av det inrikespolitiska program som moderaternas hovnarr Anton Abele önskar lansera.

Poängen är att fängelset finns överallt. Det går inte att komma undan. Du kan till och med fortsätta ditt vanliga jobb som utredare på FBI trots att du är inspärrad.

Teddy Daniels inte bara förstår detta. Han lyckas dessutom behålla sin värdighet under tiden.