See You in Court

I går klubbades IPRED-lagen igenom i riksdagen. Detta skedde nästan obemärkt eftersom media gjorde andra prioriteringar.

Det är mycket som är oklart med IPRED. Kommer det att räcka med en nedladdad låt för att bli fälld? Kanske.

Kommer privatsnutarna att få större befogenheter än den riktiga polisen? Ja, faktiskt. För att polisen ska få ut någons ip-nummer krävs misstanke om brott som kan ge fängelse.

Vilka bevis kommer att krävas? Lättförfalskade skärmdumpar? Troligen.

Hur stora blir skadeståndskraven? Det återstår att se. I Danmark, där de haft en liknade lag sedan några år tillbaka har det rört sig om summor upp till 250 000 danska kronor*.

De danskar som fått krav har dock också fått ett erbjudande de inte kan tacka nej till, som det brukar heta: betala hälften av kravet så slipper du rättegång.

Varför är detta erbjudande så svårt att tacka nej till? Jo, IPRED-målen kommer att avgöras civilrättsligt. Det innebär bland annat att den som blir fälld för fildelning inte bara får betala skadeståndskravet utan också rättegångskostnaderna.

Inte nog med det. Den mest bisarra delen av IPRED är skampålen. Den som fälls kan få bekosta ett sätt att meddela domen exempelvis genom en annons i tidningen.

Vem har råd att ropa ”see you in court!” i det läget? Och vilken blir nästa krisbransch som får den här typen av hjälp av riksdagen? Kommer bilindustrin att få stämma folk som cyklar till jobbet? Kommer bankerna att få hyra in privatpoliser som åker runt och kollar så att deras före detta kunder inte förvarar pengarna i madrassen?

* Det är dessutom värt att tillägga att inte en enda spänn av skadestånden i Danmark hittills tillfallit upphovsmännen. Som vanligt när det gäller underhållningsindustrin är det helt andra än artisterna som kammar hem pengar.