Kontrollen kan verka osynlig eftersom den internaliserats och täcker livets alla delar. Den är inte längre kopplad till biologi, mänsklig natur eller metafysik, utan är ett socialt fenomen
Norbert Elias
Enligt filosofen Hartmut Rosa är tidsnormer de dominerande normerna i moderna samhällen. Redan i skolan lär vi oss att skjuta upp belöningar, anpassa oss till scheman, vänja oss vid en viss dygnsrytm samt att ignorera fysiska behov som hunger, rörelse, toalettbesök till rätt tillfälle att tillfredsställa dem kommer. Framförallt lär vi oss att skynda på.
Normerna upprätthålls senare genom livet genom nya scheman, tidsfrister, snabbhetspremier och skuldbeläggande.
Rosa menar att tidsnormer dessutom skiljer sig från andra normer. Trots att de utan tvekan är socialt konstruerade framstår de inte som filosofiskt, teologiskt eller politiskt förhandlingsbara eller ens underbyggda utan som naturgivna, obestridliga fakta.
Många tidsnormer är barn av industrialismen. Innan dess fick människor betalt per producerad enhet – en fiskare fick betalt per fisk, en snickare per stol och så vidare. Men under industrialismen blev produktionen så komplicerad att det här systemet inte längre gick att upprätthålla. Istället började människor få betalt för den tid de arbetade. Detta gjorde också att kostnaden för icke-produktiv tid hamnade hos arbetsköparen som kontrade med tidsdisciplin och tidkontroll, bland annat i form av just normer.
Många talesätt handlar om tid, många betoner vikten av att vara effektiv och att göra tid produktiv.
Ju förr, desto bättre.
Tiden läker alla sår.
Var sak har sin tid
I grevens tid
Bida sin tid
Andra talesätt handlar indirekt om tid. ”Den som spar han har” handlatr exempelvis om att skjuta fram belöningar.
”Tid är pengar” handlar numera inte bara om att tid är något värdefull. I ett samhälle där arbete mäts i tid är tid och pengar per definition samma sak. Den här saken blir dessutom allt mer abstrakt i betydelsen att den avlägsnar sig verkliga insatser och föremål. Idag är många tidsnormer, som de på bilden ovan, kopplade till samtida fenomen som dynamisk tid och tidkompression. Din tid kan närsomhelst bli en annan tid och du ska helst göra flera saker samtidigt. Äta, pendla, jobba.
Det är inte bara så att det finns massor av normer som har med tid att göra. Enligt Norbert Elias är tidslig kontroll en norm i sig. Den kan upplevas som mildare än andra typer av kontroll, men samtidigt också genomgripande och omöjligt att förbigå. Den kan också verka osynlig eftersom den internaliserats och täcker livets alla delar.
Enligt Elisabeth Freeman är hela samhället ”krononormativt” det vill säga styrt av tidsliga normer. Stater, organisationer och företag försöker justera, kontrollera och synkronisera tiden i människors liv för att på så vis uppnå maximal produktivitet. Vissa aspekter snabbas upp medan andra saktas ner, samtidigt som alternativa sätt att organisera tid bekämpas. Genom att synkronisera individer – inte bara med varandra utan med hela populationer och större tidsliga scheman som exempelvis arbetstider – skapas tillhörighet, förväntningar och värderingar som människor blir tidsligt bundna till
Även normer rymmer en rad ojämlikheter. Kvinnors och mäns liv präglas av olika normer när det gäller tid. Kvinnors tid präglas av återkommande sysslor och reproduktivt arbete som inte begränsas av arbetstider utan sträcks ut över hela dygnet. Detta förstärks ofta av normer kopplade till kärnfamiljen. Männens tid präglas däremot av arbetsdagens linjära, abstrakta klocktid. Lönearbetande kvinnor tvingas att förhålla sig till båda dessa tidsregimer. Detta skapar en grundläggande tidslig ojämlikhet mellan kvinnor och män.
Det är inte svårt att hitta både normer och påbud gällande tid i vardagen. Ett mycket tydligt exempel är vilken tid som tillåts och inte tillåts på pseudooffentliga platser som exempelvis stationer och köpcentrum. I ett köpcentrum uppmuntras människor att spendera sin tid med att konsumera, men inte alltid att bara hänga om detta hängande inte är förknippat med någon typ av konsumtion, som att spendera eftermiddagen över en kopp kaffe på ett fik. På stationer är det givetvis tillåtet att vänta – på tåget, eller på någon som kommer med tåget – men inte i samma utsträckning att hänga. Faktum är att hängande till och med regleras med hjälp av bland annat exkluderande design som omöjliggör vissa typer av hängande, som att sova en stund på en bänk.
Vilka tidsnormer präglar din vardag?
Vilka sorters tider tillåts, förbjuds, uppmuntras eller avråds på de platser du befinner dig?
Hur förmedlas normerna?
Förstärks de av förordningar, arkitektur eller annat?
Vilka ojämlikheter är normerna uttryck för?
TIDIGARE DELAR
Del I – Maktkronografi
Del II – Kolonisering av tid
Del III – Kolonisering med tid
Del IV – Kolonisering genom avkolonisering
Del V – Cyklisk, linjär och abstrakt
Del VI – Dynamisk tid
Del VII – Arbetstider
Del VIII – Dynamisk arbetstid
LÄS GÄRNA OCKSÅ
Tidningen Brands temanummer om tid
STÖD DEN HÄR BLOGGEN (ok, du stöder inte just den här bloggen. Pengarna skänks vidare till intressanta projekt)
Skumrask 