Varor är inte längre i första hand produkter som produceras, utan datum som manipuleras.
Hal Foster ”Running Room”
1932, mitt under den stora depressionen, kom en man vid namn Bernard London på en idé. Han hade länge förundrats över hur ett så välutvecklat och i grunden rikt samhälle som USA, kunde hamna i en så djup ekonomisk kris.
London menade att en av orsakerna var att man fokuserat för mycket på att stimulera produktionen och för lite på att organisera konsumtionen. Alldeles för mycket makt hade lagts i händerna på nyckfulla konsumenter vilket orsakade både arbetslöshet och kapitalförstöring.
Särskilt problematiskt var det att de använde sin prylar för länge. Istället för att köpa nya saker använde de bilar, däck, radioapparater och kläder mycket länge än tidigare och mycket längre än vad producenterna hade kunnat förutse.
London hade en lösning på det här problemet. Varje vara som tillverkades skulle förses med ett officiellt slutdatum som räknats ut av statistiker, matematiker och experter på respektive område. Att slå fast livslängd borde vara lika självklart som ange vikt, volym och andra mått.
Efter sitt slutdatum skulle varan återkallas av en statlig myndighet och förstöras. Kunden skulle få en mindre ersättning, en sorts pant, som kunde användas för att köpa en nytillverkad vara som ersättning. För att få hjulen att snurra ordentligt borde staten dessutom köpa gamla byggnader, maskiner, bilar och uttjänta prylar och förstöra dem.
Det blev ingenting av med Londons idé. Det beror inte på att den var invecklad, krävde en enrom byråkrati inte helt olika planhushållning, utan på att det dök upp ett för många producenter betydligt med tilltalande alternativ. Sämre produkter.
Du har säkert någon gång köpt en apparat som gått sönder långt innan förväntat. Som varit dyr eller svår att laga, om detta ens varit möjligt. Eller som krävt regelbundna uppdateringar men som en dag inte gått att uppdatera längre. Eller att vara som för omväxlings skull fungerat förvånansvärt länge, men som ändå måsta bytas eftersom alla format i dess omgivning förändrats.
Detta är ingen slump. Apparater är medvetet tillverkade med begränsad livslängd i syfte att hålla konsumtionen uppe. Det är meningen att de antingen ska gå sönder, inte kunna uppdateras eller lagas till rimlig kostnad.
Säga vad man vill om Bernard London men han hade faktiskt någorlunda goda avsikter. Grundtanken var ett fler skulle kunna ta del av det välstånd som skapades, det skulle delas i större utsträckning och han föreslog bland annat ett det skulle fastslås en lägsta standard som ingen skulle behöva leva under
Dagens system med planerad kassering är helt och hållet producenterna till gagn. Priset är onödig konsumtion och miljöförstöring.
Skumrask 