Work-in-progress: utkast till kapitel ur kommande boken Kronopolis
CYKLISKA, LINJÄRA OCH DYNAMISKA RYTMER
Enligt Henri Lefebvre (2016) präglas tillvaron av två sorters rytmer, cykliska och linjära. Cykliska rytmer härstammar från naturen och kroppen. Som dag och natt, årstider och tidvatten. Som hjärtslag, andning, hunger, törst och sömn.
De cykliska rytmerna har varken början eller slut. Varje cykel föds ur en föregående och övergår i en ny. Cyklerna repeteras, men aldrig identiskt och aldrig från samma punkt. Det händer alltid något nytt och oförutsett i varje ny cykel.
Människan försöker kontrollera och frikoppla sig från de cykliska rytmerna genom att skapa linjära rytmer. De linjära rytmerna består av serier av återkommande händelser som uppstår ur teknologi, produktion och konsumtion. De är monotona och sövande. En klocka som tickar, en maskin som brummar, en lång rad likadana arbetsdagar som aldrig verkar ta slut.
De cykliska rytmerna försvinner inte, även om de linjära stör och bryter ner dem. Hur linjärt ett samhälle än blir, kommer exempelvis hunger, sömn och sex fortfarande att vara kopplade till vanor som utgår från cykliska rytmer. En del av dessa vanor är svåra att bryta, som att sova på nätterna eller äta på regelbundna tider.
Relationerna mellan cykliska och linjära rytmer är komplexa. Ofta är de sammanflätade. Klockans monotona tickande mäter abstrakta, linjära tidsenheter som sekunder och timmar, men också dygnets cykler. Cykliska rytmer är beständiga samtidigt som klocktiden tvingar fram monotona repetitioner. Ibland är rytmerna i harmoni med varandra, andra gånger i konflikt som när någon tvingas jobba nattskift mot sin vilja.
De linjära rytmerna är stadslivets form av tid. De formas av klockans enhetliga, abstrakta och repetitiva tid. En tid som delas upp i fragment, ordnas hierarkiskt och förvandlas till varor.
Stadens mest framträdande rytm är arbetsdagen. Den påverkar alla andra rytmer och aktiviteter och bestämmer hur länge vi sover, när vi vaknar, när vi går och lägger oss och när vi äter. Den organiserar produktion, konsumtion, nöjen, hobbies och avkoppling. Den styr relationen mellan föräldrar och barn, släktingar, vänner och främlingar.
Stadens linjära rytmer är stabila och förändras långsamt. Förändringarna är ofta ett resultat av politiska beslut eller facklig kamp. I Sverige har vi exempelvis haft åtta timmars arbetsdag i mer än hundra år.
Men stadslivet präglas allt mer av en ytterligare sorts rytmer som uppstår parallellt med de övriga. Dynamiska rytmer uppkommer precis som linjära rytmer ur teknologi och mänskliga aktiviteter.
Till skillnad från linjära rytmer, som exempelvis industrisamhällets arbetsdag, är dynamiska rytmer inte stabila utan förändras både snabbare och oftare. De återkommer, men inte regelbundet eller med samma frekvens eller intensitet. Deras inbördes kronologiska ordning är i ständig förändring.
Framförallt är de föremål för konstanta omförhandlingar. Ibland sker omförhandlingarna smärtfritt eller till och med obemärkt. Ibland uppstår konflikter vars utgång är ett resultat av de inblandade parternas respektive makt.
Dynamiska rytmer är till stor del en produkt av medialisering, alltså en process där kapitalismen sammanflätas med medier och medieteknologier (Hardt och Negri 2003, 2007, 2013). Medialisering gör rum och tid möjliga att påverka, kontrollera och manipulera. Potentiellt kan vilken plats som helst vara vilken annan plats som helst. Vilken tid som helst, vilken annan tid som helst. Ju mer makt någon har, desto större möjlighet att påverka.
Personer med stor makt kan också påverka sina rytmer i stor utsträckning. Var som helst kan vara en arbetsplats eller butik. Närsomhelst kan vara arbetstid eller en shoppingrunda. Jag kan slå mig ner på ett kafé halv nio en fredagkväll för att arbeta. Jag kan shoppa eller konsumera underhållning samtidigt om jag vill.
Det kan vara lätt att föreställa sig att dynamiska rytmer i första hand är en angelägenhet för en liten elit. Men allt fler berörs. Mitt frivilliga arbete på kaféet blir någons annans ofrivilliga, obekväma arbetstid. De dynamiska rytmerna berör alla som inte har något annat val än att anpassa sig, som butikspersonal, restaurangpersonal, städare och chaufförer som får sina arbetstider och arbetsplatser anpassade efter personer med stor tidslig och rumslig makt.
En del arbeten präglas helt av dynamiska rytmer. I vissa gigjobb är bokstavligt talat allt föremål för förhandling. När de ska utföras, var de ska utföras, men vems redskap det ska utföras, på vilket sätt de ska betalas och vilken relation arbetsköparen ska ha till arbetssäljaren.
Att gig-jobbaren åker runt i natten med sin privata flakmoped och samlar in elskotrar vars batterier hen sedan laddar hemma i vardagsrummet för en ersättning långt under kollektivavtalens lägstanivåer är inte en slump utan ett resultat av en konflikt där styrkeförhållandena varit mycket ojämlika. Där arbetslöshet, sociala skillnader och bristfälliga sociala skyddsnät sammanflätas med medieteknologier som förutom att tillhandahålla själva produkten också maximerar arbetsköparens profit och arbetssäljarens exploatering.
Skumrask 