Igår presenterades årets sommarvärdar. Programchefen Bibbi Rödöö tyckte det blev lite för politiskt förra året.
– Det var väldigt laddat i fjol för att det var valår. Det var flera kulturpersoner som kände att de skulle stå upp mot rasism. Jag tycker inte att Sommar är ett politiskt program, man kan debattera politik i program som Agenda men jag vill att vi så långt det går fredar Sommar från politik. Jag tror och hoppas att fjolåret var speciellt och att det inte kommer bli så i år, berättar hon för Sveriges Television
För att freda sitt program från politik har Rödöö istället bjudit in ett antal entreprenörer, två ledarskapskonsulter, redaktören för en borgerlig ledarsida samt Fredrik Reinfeldt. Uppenbarligen anses de vara mindre politiska än kulturpersonerna från förra året.
Missförstå mig inte, jag har inte ett dugg emot att de som pratar i radio är politiska. Tvärtom.
Det är Rödöös definition av vad som är politiskt som stör mig. En definition som dessutom delvis råkar sammanfalla med den som så framgångsrikt lanserades med Nya Moderaterna. Som handlar det om att få den egna politiken att verka neutral och om att få motståndarnas alternativ att verka extrema. Om att få en samhällsutveckling med ökade skillnader mellan människor att framstå som självklar och oundviklig och de som är emot denna utveckling att framstå som problematiska.
Då passar det givetvis alldeles utmärkt att den som varit högst ansvarig för den här utvecklingen kan framstå som en skön opolitisk mysfabror som pratar om sig själv i radio, till skillnad från en massa kulturpersoner med åsikter
I ett post-Schlingmannskt Sverige är det politiskt att vara emot rasism, men inte att leda en borgerlig regering i åtta år. Där tar kulturpersoner för mycket plats, medan borgerliga ledarskibenter och terrorexperter är ”marginaliserade”. Välkommen till Nya Sommar.
Skumrask 