Att förbjuda vissa aktiviteter är en mycket tydlig form av exkluderande design. Det mest extrema jag stött på hittills var det brittiska lagförslag som handlade om att förbjuda irriterande aktiviteter på allmän plats.
Ofta handlar det om att förbjuda vad förbudsivrarna gillar att kalla organiserat tiggande. Sist ut i raden är två moderata toppolitiker som på DN-debatt föreslår att ”organiserande av tiggeri ska kriminaliseras”. När moderater inte arbetar för ökad social ojämlikhet ägnar de sig uppenbarligen åt att försöka dölja effekterna av den.
Artikeln är mycket talande. Och då syftar jag inte bara på bilden ovanför, utan att på hela resonemanget andas av klassförakt och ovanifrånperspektiv. Två höginkomstagare tar sig friheten att avgöra åt andra vad som är ”ovärdiga levnadsförhållanden”. Som om det skulle vara mer värdigt att beläggas med förbud och jagas iväg.
Framförallt är artikeln talande för hela fenomenet exkluderande design. De vill inte lösa sociala problem eller hjälpa fattiga människor. De vill bara slippa se dem.
I ljuset av detta kan det också vara intressant att fundera på vad det är för aktiviteter som tillåts och uppmuntras i våra städer, och vilka som förhindras och till och med förbjuds. Så här skrev jag för en tid sedan i ett annat sammanhang:
Vad jag vet förekommer exempelvis inga lagar som förbjuder värvning av medlemmar eller försök att samla in pengar till olika organisationer, en nuförtiden mycket vanlig aktivitet på gator och torg. Jag har heller inte sett förslag på förbud mot att exempelvis sälja abonnemang till telefoner på offentliga platser. Däremot förekommer förbud mot att dela upp politiska pamfletter, inte bara i halvprivata köpcentrum, utan exempelvis i Folkets Park i Malmö. I Stockholm tillämpades under många år nolltolerans mot gatukonst samtidigt som staden var full av kommersiella budskap.
Enligt mig är den strukturella påverkan stor i exemplen ovan. Sådant som gynnar kapitalismen – som arbete och konsumtion – tillåts och uppmuntras. Att sälja saker, att göra reklam eller att arbeta är godkända aktiviteter. Icke-kommersiella budskap, som gatukonst eller pamfletter, och icke-arbete som att sova ute eller att tigga förbjuds eller förhindras, även om det givetvis är möjligt att betrakta tiggeri som ett arbete med extremt dåliga villkor.
Det är tillåtet att tigga pengar till stora organisationer. Men många vill att det inte ska vara tillåtet för en fattig att be om en slant till mat.