1864 utbröt krig mellan Danmark och Tyskland om de två hertigdömena Schleswig och Holstein med blandad tysk och dansk befolkning. Ett krig som Danmark förlorade. Kriget som kulminerade med slaget vid Dybbøl Mølle beskrivs av många som en avgörande händelse i Danmarks historia. Journalisten Carsten Jensen går så långt som att han i Sydsvenskan beskriver de 150 åren som gått sedan kriget som ett enda långt ”kollektivt posttraumatiskt stressyndrom”.
Varför jag berättar det? Jo, kriget ligger till grund för Danmarks dyraste tv-produktion någonsin. Serien, som heter just 1864, visas på DR och går att se på deras hemsida (undertexter finns och danska är inte svårt att läsa).
Enligt Jensen finns två sätt att se på kriget. Det ena är att se Danmark som offer för en aggressiv preussisk krigsmakt. Det andra är att se Danmark som offer för sitt egna inkompetenta och krigslystna ledarskap. Företrädarna för dessa synsätt är minst sagt oense, men det är som tur är det andra som ligger till grund för serien. Detta retar företrädarna för exempelvis Dansk Folkeparti till den grad att Jensen något skämtsamt hävdar att seriens regissör Ole Bornedal kommer att bli utvisad nästa gång en nattsvart högerregering tillträder.
Jag fruktar att Jensens farhågor kommer att besannas. 1864 har lett till en infekterad debatt i Danmark och det är inte bara synen på kriget som väcker upprörda känslor. Den historiska berättelsen har massor av paralleller till nutida främlingsfientlighet och krigshets, så till den grad att serien kan ses som ett debattinlägg. Som om det inte räckte är delar av handlingen förlagd till nutid, där samtida dansk krigshets och främlingsfientlighet berörs. En av huvudpersonernas bror är en av de femtiotalet danska soldater som stupat i Afghanistan.
Allt i 1864 fungerar inte. Det finns en del väl stereotypa porträtt och handlingen som är förlagd till nutid känns väl konstruerad. Men som historielektion är 1864 utmärkt och serien bjuder också på några strålande skådespelarprestationer. Den dynamiska duo som är drivande bakom krigshetsen, biskopen Monrad och skådespelardivan Johanne Luise Heiberg, spelas mycket förtjänstfullt av Nicolas Bro och Sidse Babett Knudsen. I rollen som den fullkomligt avskyvärde godsägarsonen Didrik hittar vi Pilou Asbæk, i min mening en av Danmarks bästa skådespelare som tidigare medverkat i bland annat fängelsefilmen R samt haft roller i serierna Brottet och Borgen.
Kriget innebar att Danmark fick avträda Schleswig, Holstein och Sachsen-Lauenburg. Preussen, under Otto von Bismarck och Helmuth von Moltke den äldre, fortsatte föra krig på andra håll.
1920, i sviterna efter första världskriget, återfick Danmark norra delen av Slesvig, eller Sønderjylland som det också heter på danska, genom en folkomröstning. Sedan dess finns en dansk respektive en tysk minoritet på ömse sidor av gränsen. Plattyska, frisiska och danska har status som regionalspråk. Det finns danska skolor, en dansk tidning samt ett parti (SSW, socialliberalt) som representerar både danskar och friser och som då och då tar mandat i lokala politiska församlingar.
Ur Arbetaren #47 2014
Skumrask 