Jernhusen som äger Linköpings stationshus har luffarsäkrat stationen genom att kräva biljett av besökarna. Syftet är att bli av med de hemlösa som vistats där tidigare. Leif Svensson, säkerhetschef hos Jernhusen, kallar dem ”icke-resenärer” vilket är intressant i sig.
Att avvisa vissa grupper av människor på det här viset är en del i en större samhällsutveckling, en ekonomisk rensning av framförallt städer, där de som inte anses kunna fullgöra sina uppgifter som konsumenter helt enkelt nekas tillträde. Vi skulle kunna kalla de som avvisas – fattiga, hemlösa, missbrukare eller i vissa specifika fall människor som polisen tycker ser ut som papperslösa flyktingar – för otillräckliga konsumenter eller ”icke-konsumenter”. En icke-konsument som befinner sig på en station är ju närmare bestämt just en icke-resenär.
Svensson menar att stationen inte är en ”bra plats att vistas på om man är hemlös”. Vilket också är intressant. Jag vet inte hur det är med dig men få saker skrämmer mig mer än repression som påstås vara för de som utsätts för repressionens skull. Gissar också att det är såhär den totala rensningen kommer att gå till. En rad platser som var och en för sig och till synes oskyldigt förklaras som olämpliga att vistas på för vissa grupper. En rad platser som tillsammans blir väldigt många och till sist omfattar väldigt stora delar av samhället. Eller som Zygmint Bauman uttrycker det:
Obehövliga, oönskade, övergivna – Vilken är deras plats? Det kortaste svaret är: utom synhåll
Skumrask 