Årets läsning 2013

Athena Farrokhzad – Vitsvit
En serie dikter om en uppväxt. Den inleds med ”Min familj anlände hit i en marxistisk idétradition…” och sedan blir det bara bättre och bättre. Genom att skildra det lilla, personliga och familjära ställer Vitsvit samtidigt svåra frågor om klass och etnicitet. Att läsa boken är som att ta en promenad tillsammans med Frantz Fanon och Sonja Åkesson genom det som en gång var ett folkhem.

Guy Standing – Prekariatet
Ett av de första seriösa akademiska försöken att beskriva den ”prekära” förhållanden som förgiftar allt större del av arbetsmarknaden, med tillfällig anställningar, osäkra villkor och sämre löner. Det allra bästa med Standings bok är att han inte nöjer sig med att analysera hur arbetarklassen är sammansatt i dag. Han problematiserar dessutom själva arbetet och spekulerar kring ett antal möjliga flyktvägar. En mycket ställe att börja för den som vill sätta sig in i hur arbetsmarknad och arbetarklass förändras.

Octave Mirbeau – Lidandets lustgård
Mycket vacker nyutgåva av denna snuskklassiker från 1899. En Markis de Sade för fullvuxna.

Henrik Bromander – Korrespondensteorin
Bromander är kanske mest känd för sina serier men visar med den här novellsamlingen att han mycket väl behärskar även andra uttryck.

Andrzej Tichý – Kairos
Det har skrivits mycket om kriser i år. Ingen har dock gjort det så vackert och intresseväckande som Tichý. Han tar oss med till 30-talets depression, arabiska våren, 1968 och vi får träffa personer som Karin Boye, Peter Weiss och Gudrun Ensslins man Bernward Vesper.

Mårten Björk och ­Natacha López – Utan framtid
Vi har kunnat ta del av en hel del böcker och artiklar om de globala kriserna. Utan framtid berättar en delvis annan historia. Den berättar om dem som drabbas, hur de drabbas och vad de gör åt saken. Mårten Björk och ­Natacha López har rest runt i bland annat Grekland, Spanien, USA och Chile och träffat människor som organiserar sig utanför de traditionella politiska organisationerna och ger sig ut på gatorna för att göra sina röster hörda. Intervju med en av författarna här.

Pär Thörn – Ordningen upprätthålls alltid
Pär Thörn har samarbetet med 23 olika tecknare och skapat lika många grafiska deckarnoveller. De finns samlade i boken Ordningen upprätthålls alltid som givits ut av förlaget Apart. Det är ofta både mörkt, uppfriskande absurt och politiskt utan att några som helst plakat hålls upp. Medverkar gör bland andra Henrik Bromander, Natalia Batista, Ragnar Persson och Josefin Svenske.

Håkan Forsell – Bebodda platser
Urbanhistorikern Håkan Forsell har samlat sina bästa essäer, blogginlägg och artiklar i boken Bebodda platser. Vi får följa med till Aten, Berlin, Charleroi, Växjö, Stockholm och en rad andra platser. Vi får veta vilken roll kapital, gentrifiering, intellektuell egendom och bostadsrätter spelar för städers utveckling och varför tunnelbanenät ser ut som de gör. Eller kanske snarare vad som händer när tunnelbanenät ser ut som de gör. Vi får lära känna hiphopscenen i Berlins förstäder, en tavla på en restaurang i Aten, gatufotboll i Wien och ett otal andra saker som exempelvis medborgarträdgårdar. Denna spretighet är också bokens styrka. Precis som i en myllrande, mångfasetterad modern storstad stöter vi på både väntade och oväntade saker. Forsell visar hur en rad väldigt olika fenomen alla på var sitt sätt bidrar till att våra städer ser ut som de gör. Ett måste för alla som är intresserade av urban geografi.

McKenzie Wark – The Spectacle of Disintegration
Det jag tycker bäst om med Wark är att han är så hänsynslös och respektlös när det gäller teorier och teoretiker. Föga förvånande är han inte särskilt ansedd bland akademiker, för att uttrycka sig milt. Med den här boken lyckas han med konststycket att visa varför situationisterna fortfarande kan vara relevanta. Dessutom fick han mig att upptäcka en av de situationister jag visste minst om, nämligen Alice Becker-Ho. Mer om boken här.

Johan Lundberg – Ljusets fiender
Min största läsupplevelse 2013 är en något oväntad bok.  Ljusets fiender av Johan Lundberg som gavs ut av näringslivets tankesmedja Timbro är en uppgörelse med ”kulturvänstern”, det vill säga med sådana som jag. Själva boken är verkligen inget vidare. De kvaliteter den trots allt har drunknar i långa associationstrådar tänkta att beslå olika personer bland annat med att vurma för islamism, blunda för antisemitism eller förespråka totalitära ideologier. Men det var oerhört nyttigt att kliva ut ur bekvämlighetszonen och ta en politisk motståndares argument på störst allvar. Att inte befinna mig i en dialog med ett verk eller en människa vars världsbild jag delar till åtminstone 95 procent.  Här är resultatet. 

Det roligaste som hände under året var dock att jag publicerades i samma bok som bland andra Guy Debord, Nina Power, Toni Negri och E P Thompson. Om det är bra läsning får någon annan avgöra medan jag med gott samvete kan lägga skridskorna på hyllan.