Förra veckan publicerade den tyska tidningen Der Tagesspiegel en artikel om en ny sajt som sprider e-böcker utan tillstånd från upphovsrättsinnehavarna. Journalisten på Der Tagesspiegel misstänkte att läsarna ville veta namnet på sajten och berättade följaktligen att den hette boox.to. Inga konstigheter.
De förlag vars böcker spreds på sajten har givetvis vidtagit rättsliga åtgärder. Inga konstigheter det heller. Om de inte vore för en viss detalj. De har inte bara vidtagit rättsliga åtgärder mot boox.to utan även mot både Det Tagesspiegel och Die Zeit som publicerade en version av artikeln. Anledningen till detta är att förlagen menar att det är ett brott mot upphovsrätten att nämna boox.tos namn, eftersom trafiken och troligen nedladdningarna från sajten ökade efter publiceringen. Historien blir ännu rörigare när det visade sig att även tyska förläggarföreningens egen tidning hade publicerat boox.tos namn.
Vi står alltså inför en situation där kulturindustrin inte bara kräver att rättssystemet ger sig på de som sprider upphovsrättsskyddat material, utan även de som berättar om sådana som sprider upphovsrättsskyddat material.
Om du inte hör av mig på ett tag kanske det beror på att jag befunnit mig i Tyskland och anses ha brutit mot lagen efter att ha publicerat ovanstående text. I Sverige går jag nog fortfarande säker. Eller? För att testa det kommer jag nu att vid upprepade tillfällen eventuellt att bryta mot lagen:
Så om du inte hör av mig på ett tag…
Skumrask 