
Jag är gammal nog att minnas en tid då arbetsmarknaden såg annorlunda ut. Efter gymnasiet började jag och de flesta av mina kamrater att jobba i industriområdet på andra sidan pendeltågsspåret i Stockholmsförorten där vi växte upp. Många hade sommarjobbat där tidigare, flera hade föräldrar och syskon som jobbade där. Det fanns gott om jobb att välja mellan på mekaniska industrier, livsmedelstillverkning, bilprovning och flera stora lager. Vi valde arbetsköpare i stället för tvärtom.
Anställningsintervjuerna var rena formaliteten. Om arbetsköparen inte kände dig innan behövdes på sin höjd ett kortare samtal där de ville kolla att du inte verkade vara en person som tänkte skjuta heroin på jobbet eller begå masstölder. Betyg eller arbetslivserfarenhet var det ingen som frågade efter. Förkortningen CV var okänd på den här tiden. Om du inte misskötte dig helt förlängdes din provanställning till fast anställning.
Det innebar trygghet. Vi var inte bara fast anställda, det fanns dessutom jobb att välja mellan. Det gjorde att vi inte accepterade vilken behandling som helst. Vi sade ifrån när något inte var som det skulle. Var det riktigt illa var det bara att sluta och börja någon annanstans. Det visste arbetsköparna och betedde sig därefter.
Så är det inte längre. Jag träffade en barndomsvän häromveckan, vars dotter precis börjat jobba i samma industriområde. I dag är få fast anställda. I dag är många inte ens anställda av företaget de jobbar för, utan av bemanningsföretag. I dag säger få ifrån. Det har inget att göra med mod. När försörjningen står på spel är det bara att svälja stoltheten och acceptera missförhållanden.
Arbetsköparna är precis lika medvetna om läget nu som de var på min tid. De agerar också därefter. Den maktförskjutning från arbetarklass till arbetsköpare som en osäkrare arbetsmarknad inneburit tar sig så många olyckliga uttryck att jag utan vidare skulle kunna fylla resten av tidningen med exempel och där Compliance bara skulle vara ett i en lång rad. Men vi nöjer oss så den här gången.
Ur Arbetaren #21 2012