För en kreativt okreativ politik

Veckan inledare i Arbetaren…

Veckans stora kulturartikel handlar om okreativt skrivande. Det är en metod som kortfattat går ut på att skriva av redan befintliga texter. Man tar helt enkelt en redan färdigt text ofta skriven av någon annan och kopierar den. Om detta är kul, bra, nyttigt, intressant eller värdefullt går alltid att diskutera. Men så länge metoden håller sig inom litteraturen drabbas åtminstone inga oskyldiga.

Då är det värre när okreativiteten får spridning utanför kulturen. Ett område där den fått stort genomslag är tyvärr politiken. Där kopierar alla varandra hela tiden. Det är numera förtvivlat svårt att upptäcka någon större skillnad mellan partierna. Samtliga vill vara arbetarpartier. Den viktigaste frågan för samtliga partier är ”jobben”. Ja, med en nyansskillnad hos Sverigedemokraterna vars viktigaste fråga handlar om att någon annan ”tar jobben”.

Hur kunde det gå så fel? Redan Karl Marx insåg att det sanna måttet på rikedom inte är den tid vi arbetar, utan den tid vi inte arbetar. Arbetarklassens mål bör givetvis vara att lönearbeta så lite som möjligt. Missförstå mig rätt. Jag vill inte öka arbetslösheten. Särskilt inte med tanke på att arbetslösa bestraffas trots att de sköter för kapitalismen viktiga samhällsfunktioner som att hålla löner och inflation nere. Jag vill minska arbetet. Kan vi inte vara politisk kreativa för en gångs skull och dela lika på de jobb som trots allt behöver utföras och samtidigt sänka arbetstiden så mycket det någonsin går? Utan att fuska genom att exportera en massa arbetstid till andra delar av världen. Frågan är så viktigt att jag kan tänka mig att kompromissa med namnet. Låt oss starta ett nytt parti och kalla det ”Arbetarpartiet mot arbete”.

Ur Arbetaren #43 2012