Kulturen vecka 18

Kulturen i veckans nummer av Arbetaren innehåller förutom nedanstående tips också Love Antell, Smålands mörker samt en betraktelse av fenomenet MMA. Jag vågar nog att det är det mest intressanta som skrivits hittills i svenska tidningar.

[Snutkultur] Malmöpolisen
Förra veckans skrevs ytterligare ett kapitel i svensk snutkulturhistoria då polisen i Malmö fick ett alldeles eget teveprogram. Där kan de utan att besväras av alltför många kritiska frågor kan lägga ut texten om både det ena och det andra. Exempelvis om varför det inte skulle vara rasistiskt att kalla någon ”Apajävel”. Malmöpolisen behöver visserligen all positiv uppmärksamhet de kan få. Man kan dock fråga sig om det är Sveriges televisions uppgift att stå till tjänst med denna.

Personligen föredrar jag när media granskar myndigheter istället för att göra reklam för dem. För att balansera den här skeva mediabilden har Arbetaren låtit en medarbetare bosatt vid Sevedsplan i Malmö, en plats där dyker upp ofta i programmet, att titta på Malmöpolisen. Vi återkommer med en rapport.

[Bok] Undantagen
Mats Kolmisoppis Undantagen består av ett antal korta berättelser. Den röda tråden är inte tema, karaktärer eller miljöer utan snarare Kolmisoppis uttryck. Han har en absurd humor som få samtida svenska författare. Hur miserabelt och tragisk det än är, kan man fortfarande skratta åt eländet. Undantagen påminner om amerikanske författaren Chuck Palahniuks böcker som fått mig att både skratta och sätta samma skratt i halsen oräkneliga gånger.

Dessutom är Kolmisoppi arg. Jättearg. Undantaget är som Island. Hårt märkt av vår kapitalistiska samtid. Vacker, men med en kraft som lurar någonstans under den stillsamma ytan och som när som helst kan bryta ut och dränka världen i eld, aska och svavel. Jag bläddrar försiktigt för att den undertryckta vrede som gestaltas inte ska materialiseras, sätta fyr på sidorna och ge upphov till ett svart moln som hindrar affärsresor med flyg över nordvästra Europa för all överskådlig framtid.

[Metafysiker] Ian Bogost
Spelutvecklaren Ian Bogost är en del av den filosofiska strömning som kallas objektorienterad ontologi eller kort och gott OOO. Väldigt förenklat kan man se OOO som en reaktion på den uppfattning som länge härskat inom främst samhällsvetenskapen och som i sin mest extrema form menar att allt är sociala konstruktioner och att det inte finns något utanför våra medvetanden. OOO är ett stort steg i riktning mot en betydligt mer materialisk syn. Vilket inte innebär att underkänna det sociala, utan bara att att erkänna att det finns någonting oberoende av vad vi tänker, upplever och pratar om. Att världen helt enkel består av saker, eller objekt, som alla är lika verkliga oavsett om det rör sig om hundar, symaskiner, skomakare, småkakor eller Harry Potter

Spelen Bogost designar har ofta något annorlunda teman som säkerhetskontroller på flygplatser och usla villkor på arbetsplatser. Han har tidigare skrivit böcker om spel, spelkritik och filosofi. I senaste boken, Alien Phenomenology, or What It’s Like to Be a Thing, som kom ut för några veckor sedan presenterar han sig egen version av OOO. Boken handlar kanske främst om hur man praktiserar filosofi, eller som Bogost uttrycker det, om hur man snickrar filosofi. Det räcker inte med att skriva om den, hur väl man än formulerar sig. Vi måste också ”snickra ihop” objekt som gör filosofi. Det är ju som Bogost påpekar i boken, ingen skulle gå till en läkare som bara skrivit om sjukdomar och helt saknade praktiska erfarenhet av att bota någon.

Ian Bogost är något så unikt som en filosof som inte bara skriver begripligt och pedagogiskt utan dessutom underhållande. Alien Phenomenology är en salig blandning av personliga anekdoter, aliens, objekt och häpnadsväckande insikter och borde intressera alla som någon gång funderat kring vad verkligheten egentligen består av.

[Tidskrift] FLM
Svensk filmkritik reduceras ofta till konsumentjournalistik. Den och den filmen har kommit, den handlade om det och det och var sådär bra. Det finns undantag. Som Kino i P1 och tidskriften FLM, vars redaktörer i dagarna fått 2011 års Kurt Linder-stipendium för sina insatser för filmbranschen. Det är första gången publicister tilldelas stipendiet, som tidigare gått till främst skådespelare och regissörer. Mycket välförtjänt.

[Houselegend] Moodymann
Få musiker inom den moderna dansscenen har hållit så hög klass under så lång tid som Kenny Dixon Jr, alias Moodymann. Från 90-tals klassiker som ”Dem Young Scoonies” och ”I Can’t Kick This Feelin When It Hits” till bland annat konceptalbum om kravallerna i Detroit 1967. Moodymanns musik låter som om han tagit den finaste housen från Chicago, bundit den bakom sin bil och kört upp och ner för de smutsigaste bakgatorna i Detroits övergivna innerstadskvarter. Skivbolaget Scion Audio Visual är vänliga nog att bjuda på Moodymanns allra senaste alster ”Pitcure This”. Leta upp, ladda ner, lyssna.

[Bok] Den endimensionella kvinnan
Nina Powers Den endimensionella kvinnan fick inte den uppmärksamhet den förtjänar när den kom ut kring årsskiftet. Att kalla den en bok om feminism skulle vara ett understatement. Den handlar om så mycket mer än så. Tyvärr, kanske det är bäst att tillägga. Begreppet feminism har blivit så urvattnat att det kan användas till att rättfärdiga i stort sett vadsomhelst. Till och med invasioner. Krigen i Irak och Afghanistan ursäktades på fullaste allvar bland annat som någon sorts korståg för att frigöra kvinnorna. Som om någon skulle gagnas av att förknippas med en aggressiv angripare.

Allt kan vara feminism nuförtiden. Striptease, Sarah Palin, powershopping, you name it. Det är en etikett som kan klistras produkter för att göra dem lättare att sälja. Och kapitalismen bryr sig som bekant inte så länge den just säljer varor. Hej då rättigheter, ilska och strukturella analyser. Hallå Folkpartiet! Man skulle kunna tro att den här förflackningen är en konspiration iscensatt av chefredaktörer som vill vara feminister fast ”på ett fräscht sätt” i syfte att sälja annonser.

Boken handlar också om hur arbetsmarknaden förändras. Om hur egenskaper som tidigare sökts hos kvinnor – att vara söt, väluppfostrad och flexibel – numera efterfrågas inom allt fler områden och hos allt fler arbetare, även manlig. Att vi förvandlas till vandrande CVn ständigt exponerade i egenskap av allt mer sexualiserad arbetskraft.

Sist men inte minst lyckas pornografiexperten Power diskutera just porr utan att bli moralistisk. Åt något håll. Detta är såvitt jag vet unikt.