Kommunisten vid Monas barm

Jag har en glad nyhet för alla er som somnat under partiledardebatten eller bytt kanal i besvikelse över att det inte verkar finnas några andra alternativ inom svensk politik än: (A) öka klyftorna snabbt och (B) öka klyftorna långsamt.

Äntligen spelar spektaklet någon roll. Det finns ett alternativ att rösta på som faktiskt skulle innebära stor skillnad. ”Kommunisterna”. Åtminstone om man får tro Johnny Munkhammar och ett gäng andra cowboys. En röst på Mona Sahlin är en röst på Lars Ohly och han är extremist** och kommunist. Eller var. Hur man nu ser på saken.

Men vad vill då kommunisterna, enligt Munkhammar och hans vänner? Förutom ett antal svepande generaliseringar angående Ohlys eventuella utrikespolitiska preferenser innehåller texten faktiskt några exempel på vad vi har att vänta i ett kommuniststyrt Sverige:

På kortare sikt nöjer de sig med att föreslå massiva skattehöjningar, att låta antalet sysselsatta i offentlig sektor svälla med flera hundra tusen och införa okontrollerade höjningar av bidrag.

Perfekt. Då är jag också ”kommunist”. Äntligen kanske det spelar någon roll vad vi röstar på. Jag har egentligen bara ett problem med Munkhammar & cos farhågor. De kommer troligen inte att besannas.

** Att Munkhammar och hans vänner kan kalla andra extremister utan att någon reagerar säger egentligen allt om hur långt till höger ”mitten” hamnat i svensk politik.