The deep structure of Karl Marx

The not so deep structure of Karl Marx

Dags för lite musik igen. Tisdagar kanske får bli musikdagen ett tag framöver.

Det finns en hel del att säga om den här kompositionen från förra hösten. Det var det första jag spelade in på mycket länge. Därför innehåller den en hel del gamla favoriter, det vill säga Rhythm & Sound och saker som låter som Rhythm & Sound. Bland annat M6, det kanske vackraste musikstycke som någonsin graverats i en bit plast och två spår från Burials (bolaget, inte snubben) fina serie sjutumssinglar.

Den ena, Bobo Shantis ”Poor People Must Work”, är värd en helt egen utredning. Den poetiska texten är nämligen en ultimat version av Karl Marx Kapitalet. Smaka bara på titeln:

Poor people must work

Det är egentligen allt du behöver veta om hur samhället fungerar. Nåja, kanske inte riktigt allt. Men nästan. Den afro-germanske konstnären Carl Craig (den kommer i en senare komposition) har gjort en ännu mer tillspetsat version där titeln upprepas som ett mantra. En version av en version av en version. Det kokas ner till en koncentrat av alltings jävlighet. Som att reda en sås av klassamhället.

Hursomhelst. Allting börjar med ett fint stycke av Shackleton. Om någon hävdat att jag skulle fastna för etno-bongo-trummor på gamla dagar skulle det blivit slagsmål. Ovanpå Shackletons ljudmatta läser någon som kallar sig Vengeance Tenfold ett manifest som balanserar på den tunna linjen mellan nietzscheiansk teori om den eviga återfödelsen och your avarage flumsnack på syra.

Kompositionen innehåller också två spår av den som, tillsammans med Luke Hess och Marko Fürstenberg, bäst förvaltar arvet efter Rhythm & Sound nämligen kanadensaren Scott ”Deadbeat” Monteith. I ”Deep Structure” besvarar han möjligen frågan jag ställde i ett tidigare inlägg. Vad ska man egentligen kalla den här musiken? The deep stucture of reggae? Varför inte. The deep structure of Karl Marx? Jag tror vi släpper det där.

Kalaset avslutas med lite poesi av Linton Kwesi Johnson. Jag vet. Svart musik med ett ”budskap”. En miljon white-people-poäng. Men jag kan inte hjälpa det. Jag älskar Linton.

REKTOR SELEKTOR – BASKULTUR – NOV 2008

1 Death Is Not Final – Shackleton
2 Vansan – Appleblim
3 Basin Dub – 2562
4 Doubledub – Christian Burkhardt
5 Gone to the Dogs – Claro Intelecto
6 How Do I Know – Loco Dice
7 Poor People Must Work – Rhythm & Sound vs Bobbo Shanti
8 Boss Man- Rhythm & Sound vs Walda Gabriel
9 M6 (A) – Maurizio
10 Deep Structure – Deadbeat
11 Nightwalker – Trentemøller
12 Bless You – Lulu Rouge
13 Perdon – Pan/Tone
14 Tight Laces – Loco Dice
15 Xberg Ghosts – Deadbeat
16 You Bring Me Down – Shackleton
17 Bass Culture- Linton Kwesi Johnson