Poor People Must Work
Bobbo Shanti
Alla andra vardagsaktiviteter underkastas sedan arbetets klocktid. Den bestämmer hur länge vi sover, när vi vaknar och när vi äter. Den styr relationen mellan föräldrar och barn, nöjen, hobbies och avkoppling. Den organiserar produktion, konsumtion, cirkulation och hem
Henri Lefebvre och Catherine Régulier
Det går att argumentera för att all tid under kapitalismen är arbetstid, men det vore att göra det lite väl enkelt för sig. Ur ett maktkronografiskt perspektiv kan det vara givande att istället reda ut vilka olika sorters arbetstid vi underkastas.
Det går bland annat att skilja mellan formell och informell, direkt och indirekt, linjär och dynamisk samt avlönad och oavlönad arbetstid.
Formell arbetstid är det arbete du utför under arbetsdagen inom ramen för ditt lönearbete. Informell arbetstid är när du utför arbetsuppgifter utanför din arbetstid. Direkt arbetstid är när du utför de arbetsuppgifter som ingår i ditt lönearbete, indirekt är andra saker som är nödvändiga men inte ingår i dina arbetsuppgifter, som att resa till och från jobbet.
Den vanligaste formen av arbetstid är formell och direkt som exempelvis den schemalagda tid som ryms inom ramen för många förvärvsarbeten. Den som arbetar har liten eller ingen möjlighet att påverka sitt schema. Tiderna är bestämda på förhand och arbetaren arbetar direkt med sina arbetsuppgifter
Några arbetare kan förlägga delar av arbetstiden när och var det passar. Den här sortens arbetstid är informell och direkt. Människor arbetar med sitt arbete, men har stor möjlighet att påverka när och var de arbetar. Urban medelklass bakom laptops på ett kafé är typiska exempel på arbetare med informell, direkt arbetstid.
Gränserna mellan informell och formell arbetstid är ibland flytande. Även i det mest strikt planerade arbetet kan det finnas inslag som arbetaren kan påverka och det finns å andra sidan väldigt få arbetare som helt och hållet bestämmer när de jobbar.
Det går att göra en viktig distinktion mellan olika typer av avlönat arbete också, nämligen mellan tidsbetalt och uppgiftsbetalt arbete. Många av arbetarna inom den så kallade gig-ekonomin får inte betalt för den tid hen lägger ner, utan istället för det antal uppgifter som utförs. Den stora skillnaden är att i det första fallet står arbetsköparen för kostanden för icke-produktiv tid. Den tidsbetalde får samma ersättning oavsett. I andra fallet skjuts kostnaden över på arbetaren. Inga uppdrag, inget betalt.
Uppgiftsbetalning är alltså ett sätt att skjuta över kostnader från kapital till arbetare.
Det här påverkar också den kontroll som är nödvändig. En tidsbetald arbetare måste kontrolleras eftersom varje icke-produktiv tidsenhet kostar lika mycket som en produktiv. Den här kontrollen kan ske genom underbemanning, genom att se till att arbetarna är så få att de inte har möjlighet att slå av på takten, än mindre vila. Har du någon gång ätit på en snabbmatskedja förstår du vad jag menar.
Den uppgiftsbetalde arbetaren behöver inte kontrolleras på det här sättet. Kostnaden för icke-produktiv tid står arbetaren ju själv för till stor del. Jobbar man inte får man heller inte betalt. Ett företag som levererar mat kan exempelvis ha hur många bud som helt om de är uppgiftsbetalda. Det kostar inget extra och leveranserna blir snabbare eftersom det finns gott om lediga bud.
Det finns också indirekt arbetstid som följer i kölvattnet av den direkta arbetstiden, bland annat sådant sociologen Guy Standing kallar ”arbete-för-arbete”. Detta är arbetstid som inte räknas in i den ordinarie arbetstiden eller som det i normala fall utgår någon lön för, men som ändå måste utföras för att det ordinarie arbetet ska kunna skötas. Den här typen av arbetstid är indirekt. Det kan handla om att någon som livnär sig på olika typer av vikariat eller inhopp ständigt måste söka uppdrag och odla sina kontakter. Eller bara sitta och vänta på att någon ska ringa eller att det ska plinga till i någon app.
Man får inte betalt för den här arbetstiden, men den måste utföras om man ska kunna få betald tid. Det kan också handla om kontakter med myndigheter, om att hålla alternativ öppna genom att nätverka, eller lära sig saker som man har nytta av i sitt jobb. Den tid det tar att resa till och från jobbet är ytterligare ett exempel på oavlönad, indirekt arbetstid. Det är ju till och med så att många arbetare betalar för resorna genom att använda kollektivtrafiken eller eget fordon. Även det reproduktiva arbete som utförs i hemmet – som att städa, laga mat, tvätta, ta hand om barn – också är en form av oavlönat indirekt arbete, som skapar värde genom att förädla varan arbetskraft.
Även den tid som spenderas på konsumtion går att betrakta som form av arbetstid. Dels är även konsumtion en nödvändig reproduktiv syssla. Men faktum är att konsumtionen också skapar en massa varor. Att ta lån, handla på kredit eller avbetalning innebär att skulderna som uppstår blir grunden för olika finansiella varor, som köps och säljs på en marknad. Den som inte betalar med kontanter eller inte betalar hela beloppet genast spenderar följaktligen informell, indirekt och oavlönad arbetstid varje gång hen konsumerar
TIDIGARE DELAR
Del I – Maktkronografi
Del II – Kolonisering av tid
Del III – Kolonisering med tid
Del IV – Kolonisering genom avkolonisering
Del V – Cyklisk, linjär och abstrakt
LÄS GÄRNA OCKSÅ
Tidningen Brands temanummer om tid
STÖD DEN HÄR BLOGGEN (ok, du stöder inte just den här bloggen. Pengarna skänks vidare till intressanta projekt)
Skumrask 