Ja, varför bry sig egentligen? Här är några skäl:
Även om tid sannolikt är ett av våra vanligaste samtalsämnen diskuteras den sällan ur ett maktperspektiv. Det någorlunda självklart att diskutera ojämlikhet och begränsningar i relation till rum och rörlighet. Men detsamma verkar inte gälla tid, trots att varje rumslig ojämlikhet har en tidslig motsvarighet.
Varför? Enligt tidsforskaren Sarah Sharma är både vår förståelse av kapitalismen och vårt motstånd mot den är rumsorienterat. Vi saknar uppfattning om tid som maktrelation och som en arena för politisk kamp. Vi saknar ofta tidsliga perspektiv på frågor som exempelvis rör klass, kön, ras eller sexualitet. Vi frågar oss sällan och vilken tid och vilken sorts tid som är inblandad i olika relationer.
Här finns också en tydlig skillnad mellan män och kvinnor. Många av de som skriver, forskar och funderar kring tid är kvinnor. Visst skriver män också om tid, men då handlar det ofta om att på ett ganska okritiskt sätt hävda att allt går fortare. I några fall till och med om att det borde gå ännu fortare än det redan gör. Det handlar om hastighet, ofta ur ett rumsligt perspektiv.
Tid som makt över människors vardag har männen, om de överhuvudtaget reflekterat kring saken, lämnat till kvinnorna att analysera.
Något förenklat:
Medan män tror att det är någon ny medieteknologi som sparar tid i vardagen, vet kvinnor att det är tvättmaskinen.
Varför? Jag tror jag det finns en ganska enkel förklaring. Kvinnor har lättare att ta till sig tidsliga perspektiv på makt eftersom deras verklighet präglats av att ha tvingats till tidsliga reproduktiva sysslor i generation efter generation.
Att människor har olika perspektiv, erfarenheter och analyser av tid är däremot inte så konstigt. Tiden är olika för olika människor. Det går inte att tala om en generell upplevelse, erfarenhet eller relation som är lika för alla. Tid skapas i specifika sociala och ekonomiska sammanhang. För någon går saker snabbt, för någon annan långsamt och någons snabba förutsätter väldigt ofta någon annans långsamma.
Sarah Sharma tar den antika agoran, som fortfarande är sinnebilden för en offentlig plats, som exempel. Agoran var en plats där en minoritet bestående av fria män kunde ägna sin tid åt diskussioner. Men den här tiden hade inte kunnat existera om det inte vore för den tid som kvinnor och slavar spenderade i oikos, det privata rummet.
Det främsta skälet till att skriva den här boken är just att samhället fortfarande är tidsligt segregerat, precis som det var i det antika Grekland och långt innan dess.
Det råder stor tidslig ojämlikhet i den stad jag kallar Kronopolis och som är utgångspunkt för boken. Tid och tidsliga resurser är ojämnt fördelade och människors tid värderas olika. Vissa gruppers tid – som läkare, advokater och höga chefer – är högt värderad, samtidigt som de utsätts för tidspress. Andra gruppers tid värderas så lågt att exempelvis leverantörer inom gigekonomin knappt har tid nog på dygnet att hinna tjäna sitt uppehälle.
Ytterligare några, som lågavlönad servicepersonal utan anställningstrygghet, får vare sig tidsliga eller ekonomiska behov mötta av sina uppdragsgivare. De måste dessutom anpassa sina liv efter andra – efter människor med betydligt större tidslig makt över sin vardag.
Någons frivilliga shoppingrunda halv nio på kvällen, blir någon annans ofrivilliga, underbetalda arbetspass.
Det har alltid funnits de som tjänat på dessa skillnader. Grunden för hela det kapitalistiska samhällssystemet är till och med att några få tjänar pengar på det faktum att de flestas arbetstid är värd mindre än varorna de producerar under samma arbetstid.
Skumrask 