För några dagar sedan granskade Sveriges Radio det nazistiska partiet Svenskarnas parti. De kom inte bara fram till att var tredje kandidat var dömd för något brott utan också att var femte hade skulder hos kronofogden och att ännu fler, bland andra partiledaren, hade betalningsanmärkningar.
Ok, jag förstår syftet med granskningen. Men jag har ändå ett tips till alla er journalister som vill visa problematiken med att nazister är på väg in i demokratiska församlingar: berätta bara att de är nazister. Det räcker väldigt, väldigt långt.
En av de mest spridda tweetsen om EU-valet, i skrivande stund delad över 1500 gånger, raljerar över att de två kandidater som kommer att representera SD i Bryssel saknar gymnasieutbildning.
Problemet är återigen de här människornas åsikter och den politik de kommer att driva. Inte deras utbildningsnivå. Jag tycker till och med att det finns för få politiker med skulder, betalningsanmärkningar och avsaknad av fullständiga betyg från gymnasiet. Så ser nämligen verkligheten ut för många svenskar.
Det talas väldigt ofta om vikten av bra representation, inte bara inom politiken utan också inom kultur, media, på myndigheter, i organisationer och så vidare. Det handlar oftast om kön, ibland härkomst, religion eller sexualitet. Nästan aldrig om klass. De gånger det diskuteras görs det ofta till ett problem, som i de två exemplen ovan. Det handlar aldrig om att de faktiskt kan vara bra att det finns politiker (och journalister osv) som inte kommer ur samma trygga övre medelklassmiljö som de flesta av sina kollegor.
Problemet är inte att fascister med dålig privatekonomi och avsaknad av gymnasieutbildning är på väg in i olika parlament. Problemet är att fascister är på väg in i olika parlament. Problemet är att så få andra partier har kandidater med dålig privatekonomi och avsaknad av gymnasieutbildning.
Jag säger inte att du själv måste tillhöra underklassen för att kunna representera, skildra eller arbeta med frågor som rör underklassen. Jag tror till och med att någon som gått raka vägen från gymnasiet, internationella toppuniversitet och högavlönade prestigejobb till regeringen kan föra en någorlunda vettig klasspolitik. Eller en läkarson från Östermalm för den delen. Men jag tror också att politiken (och media osv) skulle se annorlunda och bättre ut om representationen såg annorlunda ut även när det gäller klass.
Idag saknas en politik för de som har det sämst. De saknas politiska representanter för de som har det sämst. Vad som är höna och vad som är ägg vet jag inte. Däremot är jag ganska säker på att det är en väldigt dum idé att lämna över de här bitarna åt fascister.
Skumrask 