Allez Allez Socialgrupp 3

Under rubriken ”100 saker som skulle kunna tas upp i valrörelsen om inte skatter, burkor och RUT-avdrag tog all plats” listar Elin Grelsson just saker som saknas i valrörelsen.

Listan sätter fingret på vad jag misstänkt länge. Valrörelsen handlar om…

Absolut ingenting. Den hade jättegärna fått handla om skatter.  Då menar jag inte om att sänka skatterna utan om varför vi överhuvudtaget betalar skatt.

Men svensk partipolitik går i första hand ut på att attrahera en grupp. De som kallas ”missnöjda sossar”. Den  här gruppen har avgjort samtliga svenska val i modern tid. Relativt välbärgade personer som kan tänka sig rösta på det block eller parti som för tillfället tilltalar de kortsiktiga begär som provoceras fram och närs av politiker och media.

Det är ju inte bara politikernas fel att kortsiktiga egenintressen snor allt utrymme i valrörelsen. Räkna orden ”plånbok” och ”vinnare” nästa gång du tar del av valrörelsen i media så förstår du vad jag menar.

Det finns ett enda parti som lägger någon större energi på andra grupper än den här och det är – du har säkert gissat det – Sverigedemokraterna. Och de kan ha en jävla field day för alla andra partier är någon helt annanstans.

Vem bryr sig exempelvis om de allra mest utsatta och marginaliserade? De som inte ens har a-kassa? De som inte har någonstans att bo? De som är förtidspensionerade? Lever i missbruk och misär? I totalt jävla utanförskap?

Hur många gånger har du hört politiker diskutera nivån på a-kassan? Hur många gånger har du hört dem diskutera nivån på socialbidraget?

Hur många gånger har du hört dem diskutera ålderspensionärernas skatt? Hur många gånger har du hört Mona Sahlins slingra sig från frågor om sjukpensionärernas dito? Eller Reinfeldt oja sig över det skattetryck en villaägare i Stockholm dignar under.

Hur många valmanifest innehåller justeringar av restaurangmomsen för att öka försäljningen av tjänster genom att göra det billigare att gå på krogen? Hur många innehåller sänkning momsen på baslivsmedel så att vissa har råd att käka överhuvudtaget?

Hur många gånger har du hört ord som ”taxeringsvärde” och ”fastighetsskatt”? Hur många gånger har du hört ”hemlöshet”.

Någon vill att de ska vara gratis att gå till tandläkaren tills du fyller 25. Vilket är jättebra. Men vem föreslår att de som inte haft råd att gå till tandläkaren de senaste 25 åren ska få möjlighet att göra de.?

Varför är det så? Kanske beror det på att långtidsjuka, hemlösa, fattiga, arbetslösa inte röstar i samma utsträckning som andra, att de inte har några lobbygrupper, att de inte finns representerade bland politikerna, att de inte avgör val.

Partipolitiken riktar sig till ”målgrupper”, som vilket annat schampo som helst. Det ska attraheras till höger och vänster. Lo-kollektiv, barnfamiljer, villaägare, bilister och småföretagare. Så länge du betraktas som kund alltså. Gör du inte det är det bara att bita ihop, blunda och hoppas att det åtminstone inte blir värre.

Vi som vill att politik ska vara större än så – att det ska handla om mer än mig, min plånbok och mina avdrag, att den ska omfatta alla och handla om vilket samhälle vi ska ha  – får nöja oss med att rösta mot någonting. Inte för.