Några korta kommentarer om femte kapitlet av Det stundade upproret. Det handlar om kriser, kapitalismen, vad som görs och inte görs åt saken.
Ekonomin befinner sig inte kris. Det är, som DOK mycket riktigt påpekar, ekonomin som är krisen. Det är av samma skäl felaktigt att tala om en finanskris. Det finns en kris och den heter ”kapitalismen”, varken mer eller mindre.
Jag delar också DOKs misstänksamhet mot olika typer av ”nerväxt” eller ”nolltillväxtsrörelser”, det vill säga tillräckligt rika människor som konsumerar lite mindre än vanligt. Det är dels individuella lösningar på strukturella problem och dels har en majoritet av jordens befolkning motsatt problem. De har för lite pengar. Inte för mycket.
Och snälla. Kalla inte nolltillväxtrörelser och liknande för ”lattesocialister”. Deras verksamhet har inget med socialism att göra utan är en form av självterapi för den typen av liberaler som lider av kroniskt dåligt samvete.
Märk väl, jag menar inte att det kan vara vettigt att se över sin privatkonsumtion eller hur man lever, äter reser och så vidare. Tvärtom. Men den som tror att detta kommer att förändra samhället på något bestående sätt kommer att bli besviken.
Strukturella problem kräver kollektiva politiska lösningar.
Så lång, så gott. Men sedan händer något märkligt. DOK hävdar att kapitalismen förstört ”den naturliga världen”. Jag är ledsen om jag krossar någons illusioner nu, men kapitalismen är varken mer eller mindre ”naturlig” är systemet innan. Varken mer eller mindre ”naturlig” än vad som nu kommer efter.
Och nu lite musik. Här är en klassiker jag lika ofta som osökt kommer att tänka på när jag läser DSU. Oklart varför, men sjung gärna med:
So you been to school
For a year or two
And you know you’ve seen it all
In daddy’s car
Thinkin’ you’ll go far
Back east your type don’t crawl
Play ethnicky jazz
To parade your snazz
On your five grand stereo
Braggin’ that you know
How the niggers feel cold
And the slums got so much soul
It’s time to taste what you most fear
Right Guard will not help you here
Brace yourself, my dear
It’s a holiday in Cambodia
It’s tough, kid, but it’s life
It’s a holiday in Cambodia
Don’t forget to pack a wife
You’re a star-belly sneech
You suck like a leach
You want everyone to act like you
Kiss ass while you bitch
So you can get rich
But your boss gets richer off you
Well you’ll work harder
With a gun in your back
For a bowl of rice a day
Slave for soldiers
Till you starve
Then your head is skewered on a stake
Now you can go where people are one
Now you can go where they get things done
What you need, my son:
Is a holiday in Cambodia
Where people dress in black
A holiday in Cambodia
Where you’ll kiss ass or crack
Pol Pot, Pol Pot, Pol Pot, Pol Pot,
Pol Pot, Pol Pot, Pol Pot, Pol Pot,
Pol Pot, Pol Pot, Pol Pot, Pol Pot,
Pol Pot, Pol Pot, Pol Pot, Pol Pot.
Tidigare inlägg:
Andra om femte cirkeln:
Andra som skriver om Upproret (ledsen om jag missat nån):
Skumrask 