Katastrof?

Jag gillar vanligen bloggen Alliansfritt. Men den här texten om det ökande antalet förtidspensioneringar ställer jag mig frågande till.

Är en förtidspensionering nödvändigtvis en katastrof för den som pensioneras? Ibland. Definitivt. Men jag känner också de som i åratal kämpat för att få sjukdomar och handikapp erkända. Som lidit och farit illa på sina arbetsplatser. Som vittnar om att livet börjat först efter förtidspensioneringen. Eller om en hopplös situation där de tvingas arbeta trots att de inte klarar av det.

Att människor utförsäkras och tvingas stå till arbetsmarknadens förfogande trots att de är sjuka är däremot en katastrof.

Det är heller inte så enkelt att regeringen ”har gett upp hoppet på” de som förtidspensionerats. Det kan ju faktiskt vara så att de pensionerade först nu blivit sedda, hörda och trodda.

10Kommentarer

Lägg till din

1

Tweets that mention Katastrof? « Skumrask -- Topsy.com den 27 januari, 2011 kl. 12:57

[…] This post was mentioned on Twitter by Fredrik Edin and Martin Fredriksson, Razor. Razor said: Fredrik Edin: Katastrof? http://bit.ly/hhnhar […]
2

Thomas Gorin den 27 januari, 2011 kl. 13:24

Du kan inte beakta samhällsfrågor ur individperspektiv, då blir det alltid kladdigt och anekdotiskt. Visst är förtidspension bra eller kan vara bra för den som behöver pensioneras. Men att ett samhälle ser en ökning av detta är aldrig bra. Folk måste vara arbetsföra genom livet, vi kan inte slappa oss till socialismen.

Det är inte konstigt att de ökar. Otydligheten i den nya rehabiliteringskedjan till exempel närmast förutsätter att folk ska trilla emellan stolarna i och med att arbetsgivarens ansvar minskar mot noll.

Vidare är det en katastrof eftersom det också är ett tecken på bristande resurser när det gäller rehabilitering och arbetsanpassning. Det är billigare att kasta in handduken och bara acceptera att tillstånd är kroniska. Förtidspension är den billiga vägen ut.

Visst kan det verka som en seger för den enskilde att äntligen få sina problem erkända men personen kommer lida ekonomisk skada till sista dagen i livet. Fattigdom är den enda utsikten. För henne men också hennes barn.

När det gäller förtidspensionering så ska diskussionen inte handla huruvida det är bättre att tvingas jobba eller söka jobb sjuk eller om det är bättre att slippa det. Linjen dras mellan om det är ok att ge upp människor för att skatteunderlaget inte räcker till eller om vi tror att även dessa kan finna en roll i samhället där de kan bidra efter sin förmåga. Och om vi är beredda att låta detta kosta.
3

Fredrik Edin den 27 januari, 2011 kl. 14:53

Håller med om mycket av det du skriver. Dock. Med anekdoterna ville jag visa att en förtidspension inte behöver vara en katastrof. Svårt att göra detta ut ett generellt perspektiv.

Ökningen av pensioneringarna ser jag som ett tecken på att det är allvarligt fel på arbetsmarknaden snarare än som ett tecken på att folk inte är arbetsföra. Vad du nu menar med arbetsför. En förmåga till levande arbete eller att klara av att vara lönearbetare åtta timmar om dagen? Du kan heller inte utgå från att en förtidspensionerad ligger samhället till last, ens ur ett borgerligt perspektiv. Sedan hoppas jag du inte menar att förtidspensionärer skulle vara slappa.

Håller helt med dig om de ekonomiska problem som drabbar förtidspensionärer. Men det är väl ändå ersättningsnivåerna som är problemet? Mer resurser till rehabilitering, frivillig arbetsanpassning och möjligheter att återvända till arbetsllivet är jag dock helt och hållet för.

Socialism för mig innebär att vi lönearbetar så lite som möjligt. Inte så mycket som möjligt. Ett mycket bättre sätt att komma åt ohälsan vore att sänka arbetstiden, införa medborgarlön och göra arbetsmarknadsåtgärder frivilliga. Vi måste ändra synen på lönearbete i grunden. Att delta i en marknadsekonomi större delen av våra vakna liv har ingeting med socialism att göra och de finns en rad andra sätt att bidra efter förmåga än att lönearbeta.
4

Fredrik Edin den 27 januari, 2011 kl. 15:03

En bättre utgångspunkt hade varit att betrakta arbetsmarknaden som en katastrof.
5

Soleil den 27 januari, 2011 kl. 16:05

Den stora katastrofen är att man återigen stigmatiserar de som av olika anledningar arbetsbefrias i det här samhället. D.v.s. Alliansfritt är lite väl fast i arbetslinjens kontext.
6

Thomas Gorin den 27 januari, 2011 kl. 17:05

Nej, att vara förtidspensionär är inte att slappa. Men det är inget eftersträvansvärt tillstånd, du är trots allt sjuk eller skadad till den grad att du inte längre kan fungera i samhället på ett ”normalt” sätt.

Jag tror att vi måste arbeta oss till socialismen. Den byggs upp inte bara tänka ut. Däremot, vilket du också förstår, måste arbetets premisser förändras. Demokratins tredje steg – demokratiseringen av den ekonomiska sfären – är nödvändigt att vi tar. Fast just nu ser vi hur det andra steget håller på att bli ogjort. Den sociala demokratin minskar i takt med klassamhällets fördjupning (ökade inkomstskillnader, fattigdom, working poor, sjunkande studieresultaten mm). Men vad menar jag med arbetsför – ja, jag menar din kropp ska klara av arbete åtta timmar om dagen. Det är normen vi har satt för en arbetsdag så den bör alla klara av. Det gör naturligtvis inte alla och det är ett problem.

Arbetsmiljön är för dålig och den försämras ständigt. Inte konstigt eftersom vi saknar en samordnad arbetslivsforskning (Arbetslivsinstitutet lades ner när borgarna tog över 2006), bristfälligt utbildade skyddsombud (regering andra reglerna för betalning av utbildningen) och alldeles för få arbetsmiljöinspektörer (Arbetsmiljöverket har fått sina medel strypta och tvingats göra sig av med mer än var tredje inspektör).

Ligger den förtidspensionerade samhället till last – hur ska jag svara på det. Nej, samhället måste ha råd med alla inte klarar av men samhället måste framförallt ha råd med att ge alla en plats utifrån vilken de aktivt kan bidra. Jag tror att alla både kan och vill bidra mer och ge mer än de får tillbaka. Tyvärr är förtidspension End of the line, ett tack så mycket från samhället och ett uttryck för att de nu endast kostar. Det är fel.
7

Fredrik Edin den 27 januari, 2011 kl. 17:21

Thomas:
Återigen håller jag med om några saker du skriver. Men jag hävdar dock att det är arbetsmarknaden det är fel på om massor av människor inte klarar av den. Det är arbetet som inte funkar på ett ”normalt” sätt. Det är just ”normen”, åtta timmars arbetsdag, som är problemet. Vi har haft den i snart hundra år trots produktivitetsökningar utan motstycke.

Visst måste vi arbeta. Men inte nödvändigtvis lönearbeta. Och definitivt inte åtta timmar om dagen. Sänkte vi arbetstiden generellt är jag säker på att antalet sjukskrivningar och förtidspensioneringar skulle sjunka drastiskt.

Håller med dig om att arbetsmiljön försämras. Det i kombination med ökat otrygghet när det gäller anställningar och dylikt är en katastrof.

Håller också med dig om att vi måste har råd att låta folk bidra. Men man får heller inte glömma bort att det finns en massa andra sätt att bidra än att lönearbeta. En förtidspension kanske är end of the line när det gäller lönearbetet. Men en förtidspensionär upphör inte att existera. Han eller hon kanske tar hand om barn, skriver böcker, uppfinner något, engagerar sig i en förening. På sina egna villkor. I sin egen takt.
8

Thomas Gorin den 27 januari, 2011 kl. 23:57

Håller med om att åtta timmar borde ifrågasättas men än så länge är den normen som vi som samhälle är överens om. Det är svårt att förhålla sig till något annat mått utan att börja leka Tänk om…

Men absolut vi borde kunna jobba mindre och tjäna mer. Lönearbetet som blir kvar ett tag till måste bli bättre. För min del känns det naturligt att fortsätta kampen inom Lönearbetet ram. Där finns att göra. Inte minst när det gäller löneandelen av produktionsvärdet som närmar sig femtio procent. Vi tar ut för lite i lön och arbetskostnader (ex arbetstidsförkortning). Ägarna får för stor del. Det finns ett överskott av likvida medel inom ägarklassen. Inte konstigt att utlåningen tillbaka till arbetarklassen varje år slår all time high.

Visst kan förtidspensionärer göra saker (även om det finns begränsningar hur mycket och vad). Men precis som långtidsarbetslöshet så tror jag att även förtidspensionen har en starkt passiviserande effekt. Det är helt enkelt svårt att göra saker bara för att man har tid. Det fria arbetet som Marx talar om kommer inte naturligt och definitivt inte per automatik när du har en abetsfri inkomst. För många kommer det aldrig.

Eftersom samhället bygger på lönearbete bör vi fortsätta att stärka den enskildes möjligheter till det. Det ger en helt annan känsla att utföra ett avlönat jobb än att bara få ersättning. Det är inte nödvändigtvis rätt men det är så. Många exempelvis inom Samhall beskriver en otrolig självkänsla av att verka i samhället som jämlikar, de jobbar, får lön, organiserar sig fackligt, precis som alla andra. Det är viktigt.
9

Fredrik Edin den 28 januari, 2011 kl. 15:15

Problemet är just att det idag inte finns så många andra sätt att verka i samhället än genom lönearbete. Att samhäle är organiserat kring lönearbetet i så stor grad och att detta lönearbete tar så stor plats i våra liv. Att det fria arbetet inte kommer naturligt (om det nu är så) beror kanske på att det inte finns så många andra sätt att verka än genom ofritt arbete.

Att ändra det är enligt mig den enskilt viktigaste politiska frågan. Vi måste hitta nya sätt att organisera det nödvändiga arbetet och nya sätt att engagera oss i samhället. Visst måste vi förhålla oss till hur det ser ut idag men en norm på åtta timmar. Precis som vi måste förhålla oss till kriget i Afghanistan, miljöförstöring och arbetslinjen. Men det betyder ju inte att vi ska ge upp och gilla läget.
10

Thomas Gorin den 28 januari, 2011 kl. 21:15

Där är vi helt överens.

Dela med dig

Relaterade