Nykterhetsrörelsen växte fram ungefär samtidigt som arbetarrörelsen. På vissa håll hand i hand. Nykterheten värnades inte bara av moraliska eller religiösa skäl. Ofta handlade det om överlevnad då delar av arbetarklassen bokstavligt talat höll på att supa ihjäl sig.
I Arbetaren nummer 41 hade vi en artikel om klass och motion. Den här veckan har vi en om klass och kostvanor. Vi tittar både på hur det skildras i populärkulturen och hur det ser ut i verkligheten. Vi tycker det är viktigt eftersom hälsa tyvärr allt mer blir en klassfråga, ungefär på samma sätt som då nykterhetsrörelsen växte fram.
Det finns hur mycket fakta som helst. Forskning visar tyvärr stora skillnader i hälsa, både när det gäller klass och kön. De senaste 20 åren har skillnader i inkomst, arbetsmiljö, hälsa och livslängd ökat mellan arbetare och högre tjänstemän. Högutbildade lever längre än lågutbildade. Det skiljer fem år i medellivslängd mellan dem som har universitetsutbildning och dem som inte har gått ut gymnasiet. Kvinnor som bara gått grundskola löper tre gånger större risk att dö i hjärtinfarkt än de som pluggat vidare. Arbetarklassens barn, särskilt flickor, är mindre benägna att delta i aktiviteter hos idrottsföreningar. Övervikt är ofta vanligare i områden med socioekonomiska problem. Arbetarklassen motionerar i mindre utsträckning vilket åtminstone delvis förklaras av att de har mer påfrestande arbeten och är tröttare efter jobbet. När LO gör sina regelbundna hälsoundersökningar visar det sig att LO-kvinnorna har mer värk, stressar mer och oroar sig mer än andra.
Enligt Hjärt-Lungfonden är hälsa starkt kopplat till kost, motion och rökning. De som låter bli att röka, äter mycket frukt och grönt samt motionerar är friskare och löper mindre risk att exempelvis drabbas av hjärtinfarkt.
Hur gör vi för att lösa de här problemen utan att moralisera och skuldbelägga? Utan att lansera sjuka kroppsideal eller sälja nya produkter?
Hur hanterar vi det här som det samhällsproblem det är och inte en fråga för enskilda individer? Hur arbetar vi på ett positivt sätt med hälsa och miljö? Hur gör vi det till en kollektiv ansträngning och inte ett föremål för livsstilspolitik? Ingen aning. Men om du har några bra idéer kan jag tänka mig att vara med och starta en ny folkrörelse.
Ur Arbetaren #42 2013
Skumrask 