Den senaste i raden professionella sociala turister, eller postkolonisatörer som många föredrar att kalla dem, är modebloggaren Mogi. Hon ska, på uppdrag av Aftonbladet, spendera 3770 kronor under två veckor eftersom hon av någon anledning fått för sig att det är så mycket någon som går på a-kassa gör av med under motsvarande tid.
När hon flyttar hemifrån kommer hon att upptäcka att de flesta vuxna människor måste betala hyra, elräkningar och sådana saker. Vill det sig riktigt illa har Alliansen dessutom hunnit avskaffa a-kassan helt och hållet.
Men Mogis verklighetsförankring är inte så intressant i sammanhanget. Däremot är jag nyfiken på Aftonbladets. Vad är poängen med att låta någon låtsas att a-kassan innebär 270 spänn om dagen att fika för och samtidigt köra en seriös artikelserie om arbetslöshet. Vill de ”snacka med kidsen” eller tror de på allvar att sånt här trams ökar förståelsen för hur det är att vara arbetslös?
Skulle Aftonbladets läsare få ökad förståelse för hur det är att vara funktionshindrad om de låtit Mogi köra några varv med en rullstol? Och vad är nästa steg? Att följa upp artiklarna om Vellinge med att låta en modebloggare känna på hur det kan vara att inte få sova över hos en kompis?
Varför inte ta steget fullt ut och fylla resebilagan också? Jeepsafari genom Nyfors. En nothing-at-all-inclusvie utslussningsbarack i Lindängen. Rika turister som ligger med helt vanliga människor i Biskopsgården. Tiggeri tillsammans med kända modebloggare och hemlösa rumäner på tunnelbanan. En guidad stadsvandring mellan soc, systemet och gropen i Högdalen Centrum. Det skulle kunna bli årets julklapp.
Skumrask 