En blodbefläckad galenskap av så obehagligt slag att den är omöjlig att förstå med någon rimlig eller ens orimlig tankeprocess.
Joseph Conrad
På eftermiddagen 15 februari 1894 lämnade den 26-årige skräddaren Martial Bourdin sin lägenhet på Fitzroy Street i London och tog en spårvagn från Westminster mot Greenwich. Med sig hade han ett paket och en större summa pengar.
Bourdin åkte en hållplats längre än han avsett och fick fråga om vägen tillbaka till Greenwich Park. Väl framme i parken började han gå mot observatoriet som var och är en global medelpunkt både rumsligt, genom nollmeridianen och tidsligt genom Greenwich Mean Time och utgångspunkt för flera oiika former av tidkolonisering.
Inne på observatoriet hade två anställda ännu inte hunnit avsluta sina arbetspass. Just den här dagen skulle deras vanligen rutinartade arbete med att samla in data avbrytas av något mycket oväntat. 16:45, vi vet ju exakt när eftersom händelsen hände där den hände, hörde de en kraftig explosion följt av något som lät som en projektil som for genom luften. När de tittade ut genom ett fönster såg de en parkvakt och några skolpojkar springa mot en person som låg hopvikt i gräset.
Bourdin kunde fortfarande tala, men hade ett stort öppet hål i magen och hans vänstra hand saknades helt. Han bad om en taxi för att köra honom hem, men fördes istället till de närliggande sjömanssjukhuset där han avled en halvtimme senare utan att avslöja vem han var eller vad han haft för avsikter.
Polisen tog dock snabbt reda på hans identitet och att han var medlem i Club Autonomie, en klubb för utländska anarkister. De slog till mot klubben senare samma kväll och grep alla som var där utan att för den sakens skull får klarhet i något motiv.
Så vem var han och hur hamnade han utanför observatoriet med en bomb?
Bourdin växte upp staden Tours i en arbetarklassfamilj med åtta barn. Han utbildade sig till skräddare, flyttade till Paris och blev en del av det anarkistiska nätverket L’Aiguille, Nålen. Efter ett kortare fängelsestraff för att ha organiserat ett politisk möte flyttade han till London där en av hans bröder arbetade sedan några år tillbaka.
Bourdin sökte sig snart till Club Autonomie ett tillhåll för radikala personer från hela världen. Klubben bar väl känd av polisen som lätt den hållas eftersom de tyckte det var praktiskt att alla radikala utlänningar gick att hitta på ett och samma ställe. Bourdin hjälpte till med att samla in pengar till utblottade anarkister på flykt från kontinenten, agerade som sekreterare för den fransktalande sektionen av klubben och deltog i demonstrationer på Trafalgar Square.
Ingen vet exakt varför Bourdin åkte till Greenwich med en bomb, men teorierna är många. Skulle han göra sig av med den? Men varför just där och varför hade han med sig pengar?
Var han på väg till Paris med bomben? Bara tre dagar tidigare hade anarkister spräng ett kafé där vilket resulterat i både dödsfall och förödelse. Men varför i såna fall ta omvägen via observatoriet? Försökte han skaka av sig förföljare?
Skulle han lämna över bomben till någon annan? Var mötesplatsen i såna fall en slump?
Bourdins minne lever kvar i populärkulturen som också erbjuder möjliga förklaringar. I både Isabel Merediths[1] ”A Girl Among the Anarchists” (1903) och Joseph Conrads ”The Secret Agent” (1907) luras Bourdin i en fälla gillrad av hans svåger som enligt rykten efter dådet var polisinfiltratör. Conrads berättelse har för övrigt inspirerat en annan anarkistisk bombman med ansträngd relation till vetenskapliga institutioner, nämligen Theodore Kaczynski som ofta använde ”Conrad” som alias.
Teorierna om Bourdins eventuella motiv är alltså många. Få verkar dock tro att han faktiskt hade för avsikt att spränga vad som var och fortfarande är världens abstrakta medelpunkt.
[1] Isabel Meredith är en pseudonym för systrarna Helen and Olivia Rossetti och boken är delvis självbiografisk. Systrarna var aktiva i samma anarkistiska mylla som Bourdin.
Skumrask 