When you’re ‘inclusive’ but still hate the poor och några andra former av selektiv omtänksamhet

De som använder olika former av exkluderande design påstår ofta att de månar om människors trygghet. Inte de exkluderades givetvis, utan helt andras. Människor som kommer att känna sig trygga bara fattiga, hemlösa och missbrukare jagats iväg.

Ibland kombineras denna selektiva omtanke med en annan selektiv omtanke. Man vill verka inkluderande. Inte inkluderande av de exkluderade givetvis, utan helt andra. Bilden ovan från en sushibar i stadsdelen Castro i San Fransisco är ett exempel.

Ett liknande exempel lånar jag från Kanada och Cara Chellew som driver Defensive Urban Design Research Network.

Ibland kombineras den selektiva omtanken med ytterligare en annan selektiv omtanke. Man bryr sig om miljön. Inte först och främst de exkluderades miljö, utan andras. Nedanstående konversation på Twitter talar för sig själv.


Exkluderande design är platser eller föremål som konstruerats för att hålla vissa människor borta. Det kan handla om att fastighetsägare, kommuner eller förvaltare vill köra iväg migranter, hemlösa eller fattiga missbrukare. Det kan handla om bänkar som lutar så de inte går att sova på dem eller om spikar eller taggtråd som sätts upp där hemlösa brukar sova eller om hög musik som spelas eller vatten som sprutas för att jaga iväg människor.

KÖP MIN BOK OM EXKLUDERANDE DESIGN HÄR